Diktens röst

Att skriva poesi är ett hantverk som vilket annat skrivande som helst. Du kan lära dig tekniken, knepen, verktygen. Genom övning blir du bättre. I denna del av poesiskolan tar vi upp hur din dikt låter. Stäm din dikt till ett rent ackord.

Om du följt poesiskolan i Skriva har du nu skapat det första utkastet och jobbat med diktens rörelse, bildskikt och rytmer. Alla delar samspelar för att föra fram diktens tema, mening eller budskap. Men dikten har också en egen röst. Olika röster förmedlar olika känslor.

Gustaf Fröding: ”Grönt! Gott, / friskt, skönt vått!

Ann Jäderlund: ”Mörker mörka mörkt kristaller

Astrid Lindgren: ”Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur.”

Nu har vi kommit fram till det riktiga finliret när det gäller att skriva dikt. Hur dikten låter, hur orden klingar när man uttalar dem högt.

De minsta beståndsdelarna i en dikt är fonemen, det vill säga språkljuden, och hur de sätts samman.

Annons

Slutrim?

Det helt vanliga slutrimmet är det enklaste exemplet. De har en ljudlikhet som får oss att knyta ord och radslut närmare varandra. Verner von Heidenstam:

Varför till ro så brått,

du som jag vill allt gott?

Följ mig en månskenstimma!

Kyrktorn och fönster glimma.

Att skriva med slutrim är mycket svårare än det verkar. Det räcker inte att det ”rimmar”, det måste rimma utan att det märks. Det finns en risk att läsaren börjar fundera på själva rimmet, om det är tillräckligt originellt, om det verkligen rimmar korrekt. Eller att du har valt ett ord mer för att det rimmar än för att det är relevant för dikten. Om rimmet i sig drar för mycket uppmärksamhet till sig förlorar dikten som helhet på det. Många rim är bara för nötta. Hjärta – smärta.

Generellt sett skulle jag råda dig till att bara rimma om du verkligen inte kan låta bli. Om du trots allt vill skriva dikt med ett visst versmått och slutrim så var beredd på att lägga mycket tid på att hitta formuleringar som fungerar. Bodil Malmsten är en poet som ibland gått emot tidens mode att inte rimma. I Ett bloss för moster Lillie, rimmar hon fritt och otvunget:

Sätt dig på hennes gravsten

& dingla med dina smalben

Annons

Minns skymten av hennes lår

När du var tretton år

Dolda rim

Kanske har du hört talas om allitteration och assonans, det handlar om hur ord som står nära varandra låter. När de liknar varandra uppstår en språklig effekt som vi har en intuitiv känsla för: sju sjösjuka sjömän; sex laxade laxar; äppel päppel, pirum, parum.

Om man använder flera ord i rad som börjar med samma konsonant eller vokal har man allitteration. Ur Eddan: ”Bättre börda man bär ej på vägen än mycket mannavett.

Om det istället är betonade stavelser inne i orden som liknar varandra talar vi om assonans. Det finns många varianter på assonans. I Frödings exempel ovan finns assonans mellan vokalerna i grönt – skönt och gott – vått. Men starkast effekt har den assonans som skapas i slutet av varje ord av sammansättningen vokalljud + t.

Det finns också allitteration i de två inledande g-na i ”Grönt! Gott”, de här öppna klangerna inte bara håller ihop de första raderna. De förstärker också känslan i dikten. Frödings rad är alltså extremt packad som klangbild betraktad. Föreställ dig samma rad så här:

Grön! Välsmakande, / färsk, behaglig, våt!

Gå igenom din dikt. Sök efter synonymer. Smaka på klangerna. Känn på ljuden. Lukta på konsonanterna. Det är kul och kan göra din dikt ännu bättre.

Jäderlunds rad ovan, som också är titeln på en av hennes diktsamlingar, skapar en tät ljudbild med hjälp av både allitteration och assonans. Det mörka i raden förstärks av att vokalljudet ”ö” i sig har en dov klang. När det upprepas blir effekten påtaglig. Ordet svart, trots sin färg, känns inte lika mörkt. De flesta språkljud kan på det här sättet kopplas samman med någon känsla.

Jäderlund använder också ordet ”kristaller” som skapar en kontrast till det mörka. Jag skulle säga att ”kristaller” är ett ljust ord. Det beror dels på själva kristallen som föremål, men också de hårda konsonanterna k, r, s, t. Och vokalljudet ”i” som är både ljust och kallt. Ordet ”lampor” hade inte alls haft samma effekt.

Skapa stämning med ljud

När man använder ljuden och klangerna medvetet kan man både förstärka rytmen i en rad, förtäta stämningen och påverka känslan. Som en övning kan du testa att skriva ner ord som känns kalla eller varma, ljusa eller mörka, hårda eller mjuka. Gör korta dikter av dem. Lek fram poesin. Lägg märke till hur valet av ljud påverkar känslan i dikten.

Edgar Allan Poe, mest känd för sina skräcknoveller, har också skrivit många stämningsfulla dikter. I en essä om komposition skriver han om språkljudens betydelse. Han menar att det är avgörande att välja rätt klanger. Han beskriver hur han jobbade med sin kända dikt The Raven och hur han kom fram till att han måste använda ljuden ”å” och ”r” för att förstärka den melankoliska stämningen. Och så bestämde han sig för det tunga ordet ”more” i det omkväde som återkommer i slutet av varje vers: ”never more”, ”ever more” och så vidare.

Den lilla fina tvåradingen av Astrid Lindgren, där hon rimmar krumelur med stur, är ett exempel på samma sak. Fast tvärtom. Hur väl stämmer inte klangen av ordet ”stur” med budskapet i den korta ramsan? Man blir helt enkelt barnsligt glad. Ramsan har dessutom inte mindre än fem i-n som också bidrar till ”glättigheten”.

Gör som Lindgren och Poe. Använd rätt konsonanter och vokaler. Ju bättre du lyckas smälta samman ljuden och rytmen med temat i din dikt, desto starkare kommer den att upplevas.

Våga tänja gränserna

Vi vill visa eller berätta något med våra dikter. Möjligen till och med uppröra, påverka, provocera. Kanske helt enkelt skapa något vackert. Eller erbjuda tröst. Humor. Språket rymmer oändliga möjligheter för att åstadkomma det vi strävar efter. Vår förmåga att uppfatta språkliga uttryck är fenomenal. Ändå sätter våra föreställningar för vad som är tillåtet och inte tillåtet upp gränser för vad vi vågar göra när vi skriver poesi. Var inte rädd.

Poesin är ett utmärkt verktyg för att hitta nya språk för det universellt mänskliga. Genom att ibland bryta mot vardagens språkregler, genom att sammanföra ord på nya oväntade sätt, kan vi få syn på vardagen igen, som för första gången. Lyssna bara på Harry Martinsson i Aniara, när han säger att han är den sista som förstår vad Daisi ”lockfågelklart med härlig tunga jollrar”:

Kom vagga lojd och fancie, lockar Daisi

go dorm i vansie och ro gain i dondel

min dejd är gander, jag är vlam och gondel

och vept i taris, gland i deld och yondel.

På något plan förstår man ändå vad hon säger. Eller gläds åt Sonja Åkessons fem sidor långa dikt Neeijj, som börjar så här:

ååååååååååååååååhhhhhhhh

aiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

aiiiiiiiiiiiiiiii

ijjjjjjjjjjjjjjjj

Känn dig fri. Som vanligt är det viktigt att komma ihåg att det inte finns något självändamål med att göra sin dikt mer ”poetisk” med olika tricks och knep. Men som poet är det bra att läsa sina dikter många gånger och fundera på om en verkligen valt rätt ord, rätt rytm, rätt ljud. Att byta ett enda ord mot något kortare, hårdare, ljusare eller mörkare, kan göra stor skillnad.

Rekommenderas för dig