»Det krävs att ämnet är lite rått«

Dramatikern Dag Thelander har rimmat fram många ­pjäser och sångtexter. Med Innan nån dog bevisar han att också romaner kan skrivas på vers.

Blir det inte begränsande att skriva romaner på rim?

– Jo, men jag får också många idéer av den begränsande formen. Det är det som är roligt med bundna former – att formatet styr innehållet. Ibland har jag trott att en scen ska utveckla sig på ett visst sätt, men inte fått ihop det. I processen där jag letat efter orden som ska berätta det jag hade tänkt har jag istället hittat något annat som varit bättre. Men det är ett tidskrävande pusslande – det handlar mycket om att hitta de rätta orden med betoningarna på rätt ställe. Varje liten detalj måste pillas med. Det kan låta jobbigt, men det ger helt enkelt inspiration.

Passar vissa typer av berättelser bättre eller sämre för den här formen?

– Det blir lätt lite finstämt att skriva på rim och meter, vilket nästan kräver att ämnet är lite rått. I Innan nån dog är det rätt mycket fylla och inte så vackra eller finstämda skeenden. Den kontrasten tror jag är bra. Det skulle vara svårt att beskriva en solnedgång på rim. Då drar formen och innehållet för mycket åt samma håll, det blir lite tillrättalagt. Nu kanske man kan anklaga den här boken för att vara tillrättalagd ändå, men jag hoppas i alla fall att det finns en spänning mellan vad den handlar om och hur det berättas.

Hur skriver man en roman på rim?

– Om jag utgår från mig själv spelar versmåttet stor roll, att jag gillar det.

– Jag har inte hittat att det här versmåttet heter något sen förut, jag hoppas förstås att det ska börja kallas thelandrisk strof … Men det är fyra rader som rimmar parvis med femton stavelser och enstaviga rim på de två första, och sexton stavelser och tvåstaviga rim på de två följande raderna. Metern är fallande och varannan stavelse betonad. Ett mer klassiskt sätt att uttrycka det är att varje rad består av åtta trokéer, men det ska jag ärligt säga att jag fick googla …

Annons

– Sen får man bara börja någonstans, göra en schyst vers man är nöjd med, och så får man bygga utifrån det.

Något mer man bör ha i åtanke?

– Det får aldrig kännas som att man valt ett ord eller en liknelse just för att det rimmar. Formen ställer krav på att det som berättas känns självklart, att det är ­precis så man vill säga. Helst ska det kännas som att texten är skriven som en prosatext, och sen råkade den bara rimma. Formen styr innehållet, men det ska inte märkas.

Det låter krävande.

– Det är delvis det som är roligt med att skriva på rim. Man får verkligen komma nära sitt material, vrida och vända på varenda preposition – det gör att jag får syn på saker som jag annars aldrig hade sett. Det roliga är den lilla kick man får när en rad, efter fyra timmars ältande, äntligen stämmer.

Varifrån kommer inspira­tionen?

– Innan nån dog bärs av en ganska stark känsla. Jag hade en idé om att jag skulle skriva på rim, men den här boken kom framför allt ur att en gammal vän till mig dog. Vi var inte särskilt nära varandra längre, men det väckte ändå en massa känslor. Jag väntar sällan på inspiration men jag kan bli fylld av en känsla som jag måste ta mig ur. Det är på den känslan, en slags nostalgi eller längtan tillbaka, som jag har åkt hela vägen genom den här processen. När jag kört fast eller inte vetat vart jag ska ta vägen är det via hjärtat som jag kommit vidare. Det är väl världens äldsta och mest uttjatade råd, men man ska skriva där det bränns. 

Annons

Artikeln publicerades i Skriva #3 2021 (21 juni 2021) och är skriven av .