För tre år sedan intervjuade jag Göran Greider om att »skriva politiskt« och om författarnas ställning i samhällsdebatten. Greider sa: »Både litteraturens och författarnas inflytande har minskat sedan 1970-talet. Ivar Lo, Sara Lidman, P O Enquist … sådana författare finns inte i dag. […] Det har ju skett en väldig kommersialisering av hela samhällslivet, och litteraturen har inte undkommit. Genrelitteraturen har tagit över. Jag gillar deckare och flera deckarförfattare skriver samhällsmedvetet, men i grunden är det eskapismlitteratur.
I andra änden har vi en finkulturell litteratur där det sedan 1980-talets postmoderna våg inte ansetts fint att uttrycka sig om politik eller ekonomiska frågor. Hela idén om den engagerade författaren, som Sven Lindqvist till exempel, har bleknat bort. I Sverige är det väl … jag som håller på med sådant.«
Till slut lämnade Greider ändå en öppning: »Det mullrar bland de unga och jag tror att det kommer att slå ut i en bred engagerad rörelse. Snart är det den generationen som är den bokläsande allmänheten, och som skriver böckerna.«
Greider fick rätt snabbare än han trodde (även om det inte är de yngsta författarna som står i främsta ledet). Hamas terrorattack i Israel, Netanyahuregimens omänskliga svar på densamma, Rysslands invasion av Ukraina, Trumps öppna förakt för demokratin, det svenska Natointrädet och snabba omläggningar av den inhemska migrations- och kulturpolitiken … en rad händelser på få år har gjort att allt fler författare tar ställning allt oftare i dagsdebatten.
För en vecka sedan skrev således Sofi Oksanen lika sakligt som personligt i Dagens Nyheter om Rysslands systematiska stölder av ukrainska barn.
Dagen efter stod en lång rad svenska författare sida vid sida med de journalister som i Expressen kräver grundläggande möjligheter att rapportera från Gaza, och att medier i Sverige och internationellt ska sätta press på sina regeringar i frågan.
Och i förrgår skrev Johannes Anyuru den senaste av flera debattartiklar i Aftonbladet, där han liksom Oksanen tar avstamp i sin egen familjehistoria innan han fortsätter i en text om övergreppen i Gaza och om språket som används för att beskriva – eller dölja – det som sker.
Böckernas kretslopp är långsammare och jag tror därför att vi bara sett början på en ny våg av samhällsengagerad litteratur, både öppet debatterande sakprosa och skönlitteratur som är mer politisk i ämnesval och gestaltning.
I senaste Skriva intervjuade Henrik Ekblom Ystén en rad författare om att
göra litteratur av de ämnen som man brinner för. I reportaget säger poeten och dramatikern Athena Farrokhzad: »All kommunikation är avsedd att ingripa i världen på något sätt. Oavsett om du säger ›jag älskar dig‹ till en annan människa, eller om du ber någon att skicka smöret, eller utropar ›from the river to the sea, Palestine will be free‹, så vill du något. Är du en skrivande människa vill du förskjuta världen med hjälp av litteratur.«
Kanske vet du redan vad du vill säga. Återstår frågan om hur du ska säga det. Farrokzhads svar: »Utmaningen ligger i att hitta en form som kan göra det du vill säga sant, förmedlingsbart, tillräckligt komplext … Det måste ge resonans hos den som läser. Litteratur är i grund och botten en uppsättning tekniker som handlar om att manipulera fram mening, så att det som skrivs kan beröra andra människor.«
Veckans …
… kulturtidskrift
Har tipsat om kulturtidskrifter som Nod och Klass förut. De ger mig nya perspektiv på ämnen som är grundläggande för oss alla men ändå hamnar långt ner på stormediernas prioriteringslistor. Detsamma gäller Provins, som ägnar hela sitt senaste nummer åt Northvolt. Ett udda ämnesval för en norrländsk litterär tidskrift kan tyckas, men även här får jag ett slags insiderperspektiv när författare, forskare, fotografer och journalister med lokalkunskap havererade megasatsningen bortom rikspolitikers och investerares blame game om försvunna miljarder och arbetstillfällen.
Provins har hjälpt till att forma den nya vågen av romaner från norr, och ger samtidigt oss sörlänningar en breddad bild av en landsände som gärna beskrivs som ständigt pendlande mellan Klondyke och kraschade förhoppningar – så sent som i går kom ju ytterligare en vändning i berättelsen om Northvolt och de »gröna« storsatsningarna i norr.
… skrivtankar
Karolina Ramqvists sommarprat i lördags var en fin lågmäld betraktelse som nästan uteslutande handlade om skrivande och läsande, och om de båda som ett slags tvillingsysselsättningar. Läsa som jag-upplösning: ett sätt att komma närmare något annat och längre ifrån sig själv. Skriva som en prövande jag-formulering.
Eller med Ramqvists ord: »Det som i verkligheten måste hållas på avstånd är möjligt att gå nära i fiktion och skrift.«
… tävlingsdeadline
Vår novelltävling på tema Kärlek har deadline för bidrag på måndag. Som vanligt uppmanar vi er att inte lämna in era texter i allra sista stund.
I potten: bland annat Guldkort till Bokmässan i Göteborg.
… minnesmaskin
Har spelat Hitster i flera åldersblandade sällskap i sommar. Spelet går ut på att man lyssnar på låtar och försöker placera dem i rätt ordning på en tidslinje. Vissa hade jag aldrig hört förut. Då fick jag gissa årtal med hjälp av instrument, produktion, text eller – oftast – lagkamraterna. Den låt som är en »megahit« i en 35-årings öron kan vara helt okänd materia för 15- och 55-åringen.
Andra låtar skickade – även om jag i vissa fall inte hade hört dem på decennier – omedelbart iväg mig till mellanstadiets danslektioner eller Göteborgs svartklubbar eller vaggande bebisnattning. Detaljerade scener rullades upp för mitt inre, bortträngda pinsamheter, tonårsrumsinredningar … och var det till Kjellmans- eller Kaponjärsgatan jag bar hem den där nya men rätt kassa DeBarge-skivan, och vilket år innebär det i så fall? (Jag prickade till sist rätt på år, artist och låttitel – ingen annan hade hört talas om gruppen överhuvudtaget.)
»Låtdropping« fungerar oftast dåligt som tids- eller miljömarkör i romaner, just för att kopplingarna är så individuella. Men som madeleinekaka är musiken utmärkt. Skriver du på ett manus från en tid som du själv har upplevt, sätt på en låtlista från samma år och se vad som bubblar upp.
