Bang Bang i Bangkok

Hotellrummet osade av sex, svett och billig mangodoftande lotion. Sängkläderna klibbade, intrasslade mellan deras ben. Hennes varma nakna kropp mot hans.

»Saknar du det?« frågade Lawan Buppha och vilade kinden mot hans bultande bröstkorg som rytmiskt restes och sänktes. Jonny Berg flämtade högt och försökte hämta andan.

»Saknar vad hjärtat?« svarade han och stirrade upp i taket, funderade på om han gjorde rätt i att lämna Sverige för gott.

Lawan drog naglarna långsamt över hans håriga mage en bra stund innan hon svarade. Tystnaden i rummet kompakt, två kroppar förenade till en.

»Saknar du inte klubben?« sa hon. »Och Bulldog-Janne?«

»Saknar du att fnaska i Pattaya?« muttrade Jonny och tryckte ifrån sig henne med avsmak. Han for upp ur sängen och svängde benen över sängkanten. Redo att dra.

Lawan blängde.

En ny typ av tystnad. En som nu försatte de i två skilda läger.

»Förlåt«, sa hon och började smeka hans gigantiska ryggtavla. Hon lät fingrarna följa tatueringen som täckte hela ryggtavlan och visade Yggdrasil – Världsträdet. Ovanför trädkronan, i en perfekt båge, skuldra till skuldra, sa tatueringen samma sak som Jonny hela livet sagt.

Fuck The World.

Han försökte resa sig upp men Lawan drog ner honom i sängen. Hon satte sig gränsle bakifrån med de stora brösten tryckta mot hans rygg och benen runt hans midja. En perfekt Back Control ställning om de varit i en UFC fight. Hon förde handen långsamt ner mot hans nakna kön. Han slog undan hennes hand men som en ilsken liten hungrig kobra högg hon på nytt och greppade honom hårt.

»Sluta«, morrade han.

Hennes grepp hårdnade.

Han vred på huvudet i protest och mötte hennes ögon som nu var två svarta mandelformade hål.

»Jag sa förlåt«, sa hon. »Och allt du kunde ha sagt var att du inte ville prata om det.«

Jonny avfärdade hennes hand och reste sig upp. Det var dags att lägga lock på äventyret. Han behövde fokusera på sin resa inte ligga här och prata om hans känslor som nån fjollig sossebög. Thailand skulle bli starten på något nytt. Klubben Sons of Jotunheim som han en gång hjälpt bygga var nu för alltid i hans backspegel. Han var out. Förvisso i Good Standing men vilken garanti var det i dagens tider? Genom åren hade han skaffat sig fler fiender än Malmö hade svartskallar. Många förlorare fick pungkulor stora som badbollar när klubbens emblem inte längre prydde ryggen. Men trots det hade han oddsen på sin sida. Med cancern i fullständig remission var sanden mellan tårna det enda som betydde något. En liten bar vid stranden, billig öl, live musik och lugna kvällar.

Han ställde sig framför det öppna fönstret. Sög in den svala luften utifrån och vilade sina björntassar till händer på fönsterbrädan. Gatan utanför var hektisk. Den danska kullerstenen blänkte av middagssolens svaga strålar och fick hans monster till pickup att skina som på en utställning. En sprillans ny Ford Raptor. Amerikansk ingenjörskonst när den är som bäst. Den stack ut på den trånga gatan som en stridsvagn på ett Fiat 500 möte. Och för första gången i hans liv var bilen skriven på honom. Inte på ett girigt fruntimmer, inte på en uteliggare med en boxaddress, utan den bar hans firmas dekaler stolt:

Bergs Bygg AB – Sveriges Mest Bergsäkra Byggen och nu stod en liten ranglig typ lutad mot bilen. Jonny kvävde impulsen att gå ner och örfila vett i pojkspolingen, men han behövde inte fler problem innan hans flyg till Bangkok ikväll. Men något med snubben gav honom onda vibbar. Den lågt neddragna kepsen och det nervösa ryckiga kroppsspråket stack ut från mängden. Hans sjätte sinne hade aldrig fel. Hans radar flaggade för fara. Kalla det magkänsla eller paranoia, men i sin perfekta symbios hade de räddat hans liv fler gånger än han kunde räkna. Det var dags att inse fakta. Han var en föredetting nu. En vanlig Svensson. En nobody.

Lawan satt på sängen och fnissade som att hon kunde läsa hans tankar.

»Vad tittar du på?«

»Inget.«

»Då kan du och Inget ha sex i framtiden.«

»Det var bara en snubbe nere på gatan som gav mig dålig känsla.«

»Du är paranoid och lika rolig som Bingo Lotto på nyårsafton, bara så du vet«, sa hon och började scrolla i sin mobil.

Snubben betydde trubbel. Han visste bara inte hur. Lawan fick inte hamna i fara. Han skulle aldrig förlåta sig själv om något hände henne. Han hade inte tagit henne till Sverige och gett henne en chans till ett värdigt liv för att hon sen skulle sluta som ett offer på grund av hans gamla liv.

Jonny drog för gardinen och rummet mörknade.

»Vad gör du nu?« protesterade Lawan.

»Jag kommer hoppa in i duschen«, sa han.

Lawan öppnade munnen för att säga något men innan hon hann det fortsatte Jonny. »Själv«, underströk han och hennes leende suddades ut. »Och när jag är ute vill jag att du ska vara borta.«

Hon korsade armarna under brösten. »Är du seriös?«

Jonny satte sig på sängkanten och placerade en ömsint puss på hennes botoxade lena panna. Det var inte hyggligt, men han behövde få henne härifrån.

»Jag hör av mig när jag landat i Thailand.«

»Du kan dra åt helvete.«

Lawan reste sig upp och började plocka på sig sina kläder som låg utspridda på golvet. Jonny sökte efter rätt ord men hittade inga. Han gick in i badrummet, stängde dörren och låste bakom sig.

Duschstrålen slog mot ryggen som iskalla nålar. En kalldusch var precis vad han behövde. Efter bara några minuter vred han på vredet och stängde av vattnet. Rummet fylldes av tystnad. Han virade en handduk löst om midjan. Låste upp och kikade ut i rummet. Det var tomt. Lawan hade stuckit.

Lättnad och oro väckte den välkända stressknuten i magen.

Han slängde hastigt på sig kläderna men kunde inte hitta bilnycklarna.

Lawan.

Nej.

Han hörde ett skrik men insåg sedan att det var hans eget.

Rummet vibrerade och glassplitter regnade över honom, sedan slog den öronbedövade hettan mot hans kropp. Han skyndade sig mot fönstret som nu var ett hål i väggen.

Gatan nedanför en krigszon. Hans bil en förkolnad bit metall.

Lawan.

Nej.