Plaska lagom med skrytfenorna

Redan 1939 vände sig språkvårdsgurun Erik Wellander mot språkliga skrytfenor. I standardverket Riktig svenska argumenterade han för skolhus i stället för skolhusbyggnad, skaffa i stället för anskaffa och elevmatsal i stället för skolmåltidslokal. Han ansåg att »det enkla ordet lika väl uttrycker tanken« – och det fanns därför inga goda skäl för att använda ord som var »rätt och slätt längre«.

Erik Wellander (1884–1977) var i årtionden Sveriges kanske främsta språkvårdsauktoritet. Han var dessutom professor i tyska vid Stockholms högskola. Men han kritiserade ändå vad han betraktade som onödig tysk påverkan på svenskan. Ord som målsättning, frågeställning och problemställning dömde han ut som »ökända« exempel på hur tyska ordbildningsmönster hade smugit sig in i svenskan. Eftersom mål, fråga och problem hade samma betydelse fanns det, enligt Erik Wellander, ingen anledning att använda de längre orden. Den synen gick hand i hand med hans motto: »Skriv klart, skriv enkelt, skriv kort, skriv svenska.«

Skrytfena var inget ord som Erik Wellander själv använde när han kritiserade fenomenet. Men dagens språkvård har tagit över stafettpinnen – och den både talar om och avråder från just skrytfenor.

Långa och krångliga ord kan ge sken av att det som sägs har större tyngd. Kanske känns det lite viktigare, finare och formellare att använda målsättning i stället för mål. Skrytfenor fungerar dock lite som kejsarens nya kläder. Förr eller senare är det alltid någon som genomskådar att inget blir tjusigare bara för att det kallas målsättning och inte mål.