Socker

Utan att tänka gör du ett hål i huden med din nagel, får fatt i en hudflisa och börjar dra av skinnet i stora sjok. Du gör det reflexmässigt, det brukar lugna. Men idag kommer din vassa nagel långt under huden, det pirrar och börjar blöda vid ytan. Du skyndar till badrummet för att låta det kalla vattnet få stopp på blodflödet. När man kommer till en viss punkt i smärtan tar den över. Det var likadant med rakbladen, likadant med den vassa fickkniven du bar med dig till skolans toaletter.

Du får ett infall att du ska baka till kvällen. Det kan vara kul att ha med sig något, bidra till gemenskapen liksom. Hallongrottor. Det är väl inte så svårt. Men så får du för dig att det kan tolkas erotiskt. Grottan i mitten. En liten klick hallon mot solbränd hud. Du har aldrig hyst några sådana tankar förut, men nu blir du tveksam. Kanske kärleksmums är ett bättre alternativ? Nej men herregud. Namnet. Febrilt börjar du leta i din minneskatalog efter möjliga bakverk. Kladdkaka? Nej fan, alldeles för mycket anspelning på sex. Prinsesstårta? Grädde, really? Men till slut hittar du ändå nåt neutralt. Sockerkaka. Du smälter det extrasaltade smöret och rör ihop alla övriga ingredienser, sen blandar du dig en ny grogg. En rännil av svett rinner mellan brösten.

Låren klibbar mot varandra. Du har det som dina vänner skojar om ibland. Lårskav. När det är varmt och man är över en viss procent fetthalt så skavs huden av där låren rör vid varandra. Det räcker med en kort promenad till kiosken för att det ska uppstå.

Du minns förra vintern på sjukhuset. Hur du stod i matbespisningen och slevade upp mat. Brunsås, kokt potatis, oxjärpar. De fascinerade dig, de andra. Där fanns en man som ingen vågade sitta bredvid. Han hade huggit sin dåvarande hustru i bröstet med en penna. En kvinna hade kala fläckar på huvudet. Det hände att man kunde höra hur hon dunkade sitt huvud i väggen. Personalen försökte alltid ingripa då.

Din arbetsuniform hade skavt vid linningen, precis vid nyckelbenet. Du fick något slags eksem, det blossade upp torrhetsfläckar där kragen vek sig. De hände att du hade stringtrosor på dig under uniformen. Ibland skippade du helt underkläder.

Det hade funnits en annan vikarie där samtidigt. Han bodde en bit utanför stan, sade nästan aldrig något. Utom när ni hade sex, då han skrek de fulaste fraserna.

Det hade börjat efter att du arbetat där två månader. Han var så tystlåten att du trodde att han var efterbliven på nåt vis. Han hade isblå ögon och en otroligt välformad kuk, fick du reda på sen.

En eftermiddag när ditt huvud värkte och du förde över all disk från matsalen till diskrummet, nuddade din arm vid hans. Då såg du honom för första gången. Han tittade, lät sin blick glida ner mot din mage, vila på dina tuttar. Bara sekunder senare drog han ner dina trosor, och tog dig. Han var hårdhänt, och du kände den kalla metallbänken där ni brukade bereda skinksmörgåsar mot magen. När han hade kommit, lyfte han upp dig där. Han tog ett tag om din mage, slickade dina tuttar, särade dina lår.

Varje tillfälle efter det sågs ni så fort ni fick chansen. Du började ta bussen till honom utanför stan på helgen när du var ledig. Han hade en spegel precis vid sängen. Ni började spela in det mest snuskiga, sedan lät ni det gå på repeat på projektorn på väggen samtidigt som era kroppar rörde sig i varandra. Han tyckte om när du behöll dina rosa strumpor på.

Det börjar dofta bränt. Du går till köket för att ta ut kakan. När du tar ut formen stöter du emot det område på handen som är ljusrött. Värmen är kväljande, så du bestämmer dig för att gå ut på balkongen. Tar med en kall vattenflaska som stått över natten.

Luften är renare därute, du sätter dig på den vingliga vita plaststolen och lägger vattenflaskan i knäet. Reflexmässigt slänger du en blick mot skogen. En liten rådjursunge går att skymta från din plats. Du ställer dig upp, låter händerna vila på räcket. Det är tyst nu.

Juryns motivering

»Genom att låta maten bli en förlängning av kroppsligheten, obehaget, begäret, skildrar vinnarnovellen framgångsrikt en uppgivenhet som med hjälp av de mycket små men påtagliga sinnesintrycken är svår att värja sig mot.«