– Nä, nu skiter vi i det här.
Intervjun är avklarad, kanelbullarna uppätna och Håkan Nesser står ute i ösregnet i Gamla stan i Stockholm för att fotograferas i ännu en kullerstensgränd. Hans hund, Norton, sitter parkerad på gatan med tom blick och fuktfläckad päls. Det skvalar ur stuprännorna. Författaren ska posera utan paraply, har fotografen avgjort. Långsamt blir han genomvåt.
– Kan vi gå upp till mig i stället? Jag gör vad som helst bara jag får komma in, säger Håkan Nesser bedjande.
Det är han som insisterat på Gamla stans gränder. Till hans närbelägna tvåa bjuds inga journalister in och i stället har han valt att ses på ett anonymt fik några kvarter bort. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Berättelsen tar en vändning som Håkan Nesser själv inte hade planerat – liksom många av hans romaner brukar göra. Och kanske kunde sällskapet som skyndar genom Stockholms regnvåta gator ha blivit en suggestiv öppningsscen i en roman, om det inte varit för detta: Det är inte torsdag idag. Vi ska återkomma till varför romaner bör börja på en torsdag.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
