Förr eller senare kommer det att stå klart för dig att varje scen i din roman inte kommer att vara en stark, viktig och gripande nyckelscen. Du kommer till en punkt där du måste låta en karaktär genomlida några grå vardagar. Du kommer också att behöva skildra händelseförlopp och processer som är viktiga, men inte på det där rafflande, elektrifierande sättet som skulle få Jessica Gedins hår att stå åt alla håll. Du står inför olika former av transportsträckor.
Och det är faktiskt ingen fara.
Dels för att ingen (inte ens Jessica Gedin) orkar läsa en bok som enbart består av starka, viktiga och gripande nyckelscener. Dels för att det inte är en trovärdig beskrivning av livet. Livet ägnar sig förbluffande ofta åt just transportsträckor av ett eller annat slag och följaktligen är det helt rimligt att även din berättelse har dem. Vardagen passerar, helt plötsligt har det gått ett par år och man tänker »alla dessa transportsträckor, inte visste jag att det var livet.«
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.