Få författare har inspirerat mig så mycket både tekniskt och stilistiskt som William Gibson. Han visade att det faktiskt gick att kombinera sinnes­utvidgande visioner med bländande teknik och stil. Och att det gick att bli vuxen utan att lämna pojk­rums­drömmarna om riddare, rymdskepp och tentakelmonster bakom sig. Man kunde fortfarande skriva om allt det där fantastiska men göra det med en vuxen röst och med en vuxens erfarenheter och krav på innehåll.

Jag fick låna Count Zero av tjackig granne när jag bodde i Malmö i början på nittiotalet. Efter den första sidan där agenten Turner sprängs i bitar av en »hundbomb« i New Dehli och fraktas till Singapore för att lappas ihop av någon som kallas »Holländaren« var jag tvungen att lägga ner boken. Jag var så inte i Malmö längre. Jag läste om sista stycket:

Det tog Holländaren och hans team tre månader att sätta ihop Turner igen. De klonade en kvadrat­meter hud åt honom, odlade det på klumpar av kollagen och hajbroskpolysakarider. De köpte ögon och könsorgan på öppna marknaden. Ögonen var gröna.

Artikeln publicerades ursprungligen Publicerad 19 september 2018 och uppdaterad 22 maj 2019. och är skriven av Anders Fager.

• Mer:
• Guide
• Science Fiction
• Skriv som mästarna

Rekommenderas för dig

Från delar till helhet

Saknar du en plan för din roman? ­Ingen fara. ­Genom att låta lust och ingivelse ­driva ditt skrivande kan du nå fram till något mer intressant, och mer sant. Författaren Flora Wiström lär dig skriva intuitivt – och skapa en helhet av delarna.

Läs vidare

• Lina Bengtsdotter: Miraklet från Gullspång
• Lina Wolffs fem metoder för derealiserat berättande
• Lina Bengtsdotters tips för att skriva spänning
• Om skrivandets och skapandets skuggsida – ur Lina Wolffs Promenader i natten
• Lina Wolff: »Jag var en sorglig jävel när jag hukade under realismen«