För många år sedan fick jag höra att nobelpristagaren Heinrich Böll ska ha begagnat sig av ett system med olikfärgade lappar för att strukturera sina omfattande romaner. Om det var som förarbete och planering eller för att få överblick under skrivandets gång framgick inte. Och det kan kvitta. Poängen för mig var att han hade utvecklat ett system för struktur och överblick.
Visst, jag vet åtskilliga kollegor som säger sig ha haft ett uppslag och en förstamening, och med dem som enda vägvisare begett sig ut i okänd prosaterräng, där de litat på sitt lokalsinne och sin berättarförmåga. Det kan fungera, men ofta syns det också att det inte fungerat helt och fullt (vilket inte måste innebära att böckerna är dåliga).
Jag vill ändå hävda att de flesta författare arbetar utifrån något slags metod, under mångårig verksamhet testad och modifierad i fält. Särskilt när det gäller större romanbyggen. Vissa klarar att hålla strukturen i tankarna. Andra gör en tydlig kapitelindelning, med noggranna anteckningar om vad som ska hända i vilket kapitel, och varför. Någon gör säkert som Böll, fäster färglappar vid manuset.
Alla har utvecklat sin metod, som fungerar för just dem och den litteratur de skriver.
- Mer:
- Guide
- Gestaltning
