»Min antecknings-app i telefonen är full av fåniga verser och roliga rim, saker jag har kommit på i stunden. Jag kan ge några exempel. ›Sjöjungfrun är ganska piffig trots att hon är täckt av tång; sjömannen är sjömansbiffig med en smak av fiskbuljong.‹ Eller den här som jag inte vet hur den ska fortsätta: ›Herr sjögurka dansar på död mans disco …‹
Malte Persson
Senaste bok: Skapelser: försök fragment fall (2024).
Roligast att skriva: »Prosaboken Om Ofissim (2016) började jag skriva av en slump och sedan fortsatte jag så länge det kändes roligt. Eftersom det var ett slags parodi på livsvisdomslitteratur och avsändaren var en gestalt som verkade i någon vag förfluten Paris-aktig värld gav det mig stor frihet att till exempel skriva dikter av ett slag som jag aldrig hade gjort själv.«
Om de här anteckningarna någonsin kommer att användas vet jag inte, de bara finns där som en del av arbetsprocessen. När jag skriver börjar det ofta så, med en fras, ett rim eller en vag idé. Särskilt om jag skriver poesi. Det kan vara kul att spåna fram sådant här – men riktigt roligt blir det inte förrän det har tagit mer form, fast utan att riktigt klaffa.
