Johanna Schreiber: Funderade noga innan hon sade upp sig

»Under min uppväxt blev pappa svårt sjuk i två omgångar, jag har upplevt hur det kan drabba en familj att bli av med en inkomst.  

Sedan jag var 14 år har jag alltid arbetat. Jag har suttit barnvakt och jobbat på kafé och äldreboende, i förskola och kalsongaffär. Jag har sett egna pengar som den största nyckeln till frihet. 

När jag fick mitt andra barn blev det tydligt att mitt liv bestod av fyra delar – familjen, mitt jobb som sociala medier-strateg, min fritid och så skrivandet – och att de delarna inte längre fick plats på dygnets 24 timmar. Det var då jag började fundera på om skrivandet skulle fortsätta vara min hobby eller bli min huvudsyssla. 

Jag och min man inte bara pratade om situationen, vi synade också våra utgifter och bokade ett möte med min litterära agent, som gick igenom det kommande årets intäkter med oss. Kalkylen visade att jag skulle kunna ta ut ungefär samma lön som jag hade som anställd om jag ägnade mig åt att bara skriva böcker. För mig var det viktigt att veta att jag skulle kunna försörja mig själv – till exempel om något skulle hända min man, men också för att ekonomisk självständighet är principiellt viktigt för mig. Först när jag kände mig säker på att kunna bidra med en vanlig medelklasslön till vår hushållskassa sa jag upp mig från mitt jobb.

Jag kommer säkert att känna stress över min inkomst ibland. Men jag har en plan, och den innebär bland annat att jag alltid ska ha minst sex månadslöner på mitt affärskonto. Jag har räknat på hur mycket jag måste fakturera för att ha den marginalen. Att vara författare på heltid är ju att driva företag. Det handlar om att kunna skriva det som jag vill skriva. Det krävs ekonomisk trygghet för att kunna ha friheten att tacka nej till uppdrag, eller skjuta på en utgivning några månader. Annars kan man tvingas släppa ifrån sig arbete man inte är helt nöjd med, och det vill jag aldrig behöva göra.«

Läs de andra delarna i vår artikelserie »Hur mycket tjänar en författare?« här.

Annons

Artikeln publicerades i Skriva #4 2021 (23 augusti 2021) och är skriven av , .