Du har sett fram emot den här dagen hela sommarlovet. Ditt första sommarlov i det nya hemmet. Tänk att du bor i egen villa med trädgård. Och att ni nu är en familj med bil!
Bilen ja. Den tog dig och mamma alla milen till din nya stad. En stad som är mycket större än den du är van vid, den där man kunde gå eller cykla nästan vart som helst. Den du kände utan och innan. I din nya stad måste det finnas massor att upptäcka.
Det var inte bara du och mamma som flyttade till det nya huset och den nya pappan. Ja, den första som du kallar pappa, faktiskt. Alrik var också med. Du och Alrik i sin bur delade det lilla utrymme som blev kvar längst bak i Volvokombin när alla era pinaler stuvats in. 1970 tänkte man inte så mycket på säkerheten kring barn och undulater i bilar. Den nya pappan rökte pipa i bilen. Borkum Riff. Ibland Tiedemanns Gul eller Greve Hamilton. Men vad gjorde det när det pirrade i magen av förväntningar på nya äventyr och nya kompisar! Doftminnet skulle komma att följa dig genom livet och signalera trygghet.
Lite tråkigt är det såklart att din älskade mormor inte följde med. Hon stannade kvar i sitt eget hus, i den gamla staden. Det skulle bli tomt utan henne, hon som under alla dina första år varit mamma för dig, hon också. Kanske pappa med. Men hon kommer nog att hälsa på, ofta. Och du kommer att hälsa på henne. Ni har redan bestämt att ni ska fira julen hos mormor som vanligt.
Det här sommarlovet har varit en lång räcka av roliga utflykter i den egna bilen. Ni har tittat på sevärdheter och besökt gårdar och slott. Och ni har badat i sjöar, du som bara är van vid havet. Du tycker det känns konstigt och lite äckligt med sötvatten och geggig sjöbotten.
Du har fått gå runt i stadens centrum som känns jättestort. Så många affärer! Och tänk att det finns ett eget litet centrum, inte så långt från det nya huset. Du behöver bara gå en liten bit, förbi Marie och sen vidare över trappbron. Den är visserligen lite skrämmande. I alla fall när du har cykeln med. Egentligen är den andra bron enklare, den kan man cykla över. Men det är en omväg. Att dra upp cykeln går ganska bra men det som är läskigt är när du ska ner på andra sidan och samtidigt styra din nya, fina cykel utan att tappa taget eller snubbla. När du är över drar du en lättnadens suck.
Marie, hon är din nya kompis. Hon stod en dag på garageuppfarten, blek med långt, stripigt 70-talshår och jeansshorts: Vad heter du? Vill du leka? Det är så ni blir vänner. Det är ni fortfarande, 55 år senare. Din gamla bästis från den gamla staden ska du komma att tappa kontakten med när det nya livet fyller dina dagar. Marie och du ska gå i samma klass, ni börjar femman i augusti. För dig en ny skola, en ny klass, nya lärare. Undrar om de är snälla? Marie säger att de är ok.
Det är en ganska lång väg till skolan, i alla fall om du jämför med din gamla som låg nästan tvärs över gatan. Fast det är lätt att hitta. Bara gå ut till den stora, jätteraka, jättelånga vägen och sen följa den. Det tar bara tio minuter att gå, om du inte ska titta på allt nytt runtomkring eller se om det finns något spännande inne i skogen på ena sidan. Kanske du faktiskt tar stigen genom skogen. Men aldrig ensam.
Idag har du sällskap av Marie. Ni cyklar på cykelbanan som följer den jättelånga, jätteraka vägen. Det går snabbt för det är nästan inga backar.
Nu pirrar och kvillrar det sådär i magen igen. Både härligt och lite skrämmande. Du känner dig fin. Har den nya kjolen som du fått av mormor. Det blir succé när tjejerna i klassen upptäcker att den går att vända och då blir en ny kjol, i en ny färg. Då gör det inget att de fnissar när du säger ditt namn, med det nya efternamnet. Du talar inte som de. I din gamla stad pratar man på ett helt annat sätt. Snart ska du lära dig att prata gnälligt, som de.
Och du vet att det kommer att bli bra. Du har din nya bästis Marie och du vet att nu börjar ditt nya liv, på riktigt.
