Barbro Lindgren: »Att leva och att skriva är samma sak för mig«

Barbro Lindgrens hem är en gård från 1700-talet belägen i Glömminge på västra Öland, med utsikt över åkrar och fruktträd. Här är dagarna ganska lika. Morgonkaffet dricker hon alltid i sängen, samtidigt som tidningen läses. Strax därefter är det dags att gå ut med vallhunden Mimmi, en promenad som brukade vara en timme men i takt med Mimmis stigande ålder och bristande ork reducerats till tjugo minuter i långsamt tempo.

– Vi har fått anpassa oss till henne, jag har alltid följt tidens gång i allting jag gjort och aldrig stressat, konstaterar Barbro Lindgren.

Detta alltså sagt av en särdeles produktiv författare. Ett hundratal böcker för barn och unga har det blivit, ett trettiotal för vuxna. Men ingenstans känns frågeställningen om hur man stänger av omvärldens brus och surr för att få ro att arbeta så avlägsen eller överflödig som här.

– För mig har det där faktiskt inte varit svårt. Jag har ju aldrig varit social så som andra runt omkring mig är. Det bara är så, jag måste få ha min tid till annat, att tänka och skriva.