Konsten att skriva roligt

Vad som är roligt beror både på vilka dina läsare är och på sammanhanget. Men samtidigt finns det några grundläggande knep för att locka fram leenden och skratt. På följande sidor ger vi dig några av humorns viktigaste verktyg.

Från början händer humor av sig själv: Den stiger upp ur författarens personlighet och sätt att betrakta världen. Vissa av oss har helt enkelt en skarpare blick för det absurda och komiska i saker och ting. Men oavsett om du känner dig född till komiker eller inte, så är det en bra idé att fundera över hur humor egentligen fungerar och hur du kan använda humorns ingredienser för att berika dina texter ytterligare.

Först och främst – humor är ett sätt att lätta på spänning.

Om vi utgår från att en gripande berättelse oftast kännetecknas av upp- och nedgångar – perioder fyllda med intensitet som följs av relativt lugna partier – så kan humorn vara ett sätt att skapa lämpliga andningspauser för dina karaktärer, och för dina läsare.

Två av de största mästarna på humor, Charles Dickens och Mark Twain, brukade blanda allvarliga eller rent av otäcka partier, med passager fyllda av behagliga skojigheter. Denna teknik är effektiv av flera skäl, dels som ett sätt att hålla läsarna på halster (du vet aldrig vad som kommer härnäst), och dels som ett sätt att skänka dem en befriande lättnad när det behövs som mest. P.G. Wodehouse, som skrev osannolika 96 böcker, var en annan sorts humorist. Han undvek helt och hållet det tragiska och skapade i stället charmerande karaktärer vars egna uppförandekoder ledde dem in i trubbel när de konfronterades med andra mer skrupelfria karaktärer.

Vad dessa och andra stora författare förstått är att humor, precis som vilken annan ingrediens som helst i en roman, inte bara ska finnas där för sin egen skull. Den måste fylla en funktion och bidra till berättelsens framåtrörelse eller karaktärernas utveckling.

Lästips! Bra tips för att höja humorkvalitén i dina texter.

Tänk dig en scen där en anställd långt ner i en organisation får i uppdrag att köra företagets styrelseordförande till flygplatsen. Bilen kan få punktering, radions volymknapp kan fastna på maxvolym… det går att tänka sig hur många roliga saker som helst som skulle kunna inträffa här. Men när vi ser hur karaktärerna reagerar på de här incidenterna – som givetvis bidrar till humorn – lär vi oss också mer om dem. Berättelsen blir automatiskt rikare, med fler möjligheter till handling och komplexitet.

Annons

Ett bra sätt att förstå hur humor fungerar i litteratur är att noggrant läsa några av mästerverken och sedan plocka isär och analysera dem. Medan du läser kan du fråga dig själv: Varför log jag just nu? Hur bar sig författaren åt för att jag inte skulle förvänta mig detta, samtidigt som det satt så klockrent?

 

En klassisk och väldigt effektiv humorscen skrev av Mark Twain i Tom Sawyers äventyr. Efter att ha smutsat ner sina kläder i slagsmål med den nya grannpojken har han fått straffet att måla ”ett trettio meters plank, som var tre meter högt”. Hela hans lördag verkar förstörd.

Han misslyckas med att muta slaven Jim till att göra jobbet åt honom, och han är medveten om att han med sina knappa tillgångar inte kommer att lyckas anlita någon av de andra pojkarna. Men så kommer han på en plan.

Han bestämmer sig för att få det tråkiga jobbet att framstå som en högst angenäm och speciell syssla. När pojkarna anländer för att hånskratta åt honom, kommer de plötsligt av sig. Tom verkar ju inte ett dugg knäckt, utan är tvärtom på ett utmärkt humör, tacksam över sin uppgift. Lurade av hans motvilja mot att låta dem hjälpa till, börjar de överösa honom med skatter, allt ifrån tennsoldater och spelkulor till en död råtta i ett snöre. När staketet slutligen är täckt av tre lager färg, har Tom fåt njuta av en ledig dag med roligt sällskap och dessutom lärt sig en viktig strategi i livet. Som Mark Twain skriver: ”Om man vill göra något åtråvärt, så behöver man bara gör det svåruppnåeligt”.

Den här är en fantastiskt rik scen och ett mycket skickligt sätt att utveckla Toms karaktär – en kaxig liten kille vars huvudintressen är att göra saker som han inte är tillsagd att göra, att delegera jobbet till andra pojkar och att använda sin list för att uppnå egna fördelar. Scenen ger också en gedigen presentation av Toms värld: en fattig liten håla befolkad av lantisar, och en plats man anar snart kommer att vara för liten för den klyftige pojken Tom.

 

Det här är inte roligt

Smak spelar onekligen en roll när det kommer till humor: Det som får en person att skratta kan vara enbart förvirrande för en annan, och det som väcker avsmak hos vissa kan vara helfestligt för andra. Ändå finns det några saker som inte är kul för någon. Det är lika bra att vi avverkar dem från början.

Förlöjligande och hån är inte roligt. Humor som utgår från ras eller etnisk tillhörighet faller oftast inom denna kategori. Skriver du om en grupp som du själv tillhör kan förstås även detta vara ok – en judisk man kan skriva om sin högdragna judiska mamma på ett skojigt sätt – men läsaren förstår omedelbart skillnaden mellan detta och ett försök att trycka ner någon.

Annons

Ordvitsar är roliga för den som berättar dem (samt för göteborgare, red. anm.). För de flesta andra är det mest tröttsamt.

Simpla förolämpningar är inte roligt. Att låta en karaktär kalla vissa politiker för ”dumma i huvudet” visar inte prov på någon större kvickhet, och blir därför inte särskilt underhållande.

Att banka in ett skämt degraderar det humoristiska till något långrandigt och tradigt. Om du levererar en kvick replik kommer dina läsare att skratta. Men om du repeterar skämtet en, två eller tre gånger, fortsätter med det i nästa scen eller applicerar det på ytterligare en karaktär bara för att försöka krama ut varenda liten fnissning ur det, ja då har du svikit din publik.

Förutsägbar humor inträffar alltför ofta i fiktion av olika slag. Det inkluderar även otyget att bygga upp förväntningar på någon form av utdelning men sedan leverera något utnött och tröttsamt istället för nyskapande.

Vi kan ta ett exempel: Lisa säger till Kalle: ”Jag ska resa bort några dagar. Vad du än gör, öppna inte din födelsedagspresent i förväg.” Kalle lovar.

Detta är en bra utgångspunkt för en historia. Vi vet att Kalle kommer att vilja öppna den där presenten, som givetvis är noggrant inslagen och ligger där längst uppe på vitrinskåpet och frestar på ett oemotståndligt sätt.

Den billiga och lama utdelningen på detta vore att låta Kalle slita upp paketet så fort han blir ensam. I bästa fall drar din läsare lite pliktskyldigt på smilbanden, men det lär inte bli något gapskratt. Häng med en stund så ska jag snart återkomma till hur man kan utnyttja detta upplägg mycket bättre.

Rekommenderas för dig