Humor och feelgood

Hundraåringen klev ut genom fönstret och öppnade samtidigt upp för en ny trend på bokmarknaden. Efter att i decennier ha sökt verklighetsflykt bland psykopater, seriemördare och bistra kriminalkommissarier längtar läsarna nu efter att skratta högt – helst åt skrupelfria pensionärer som bryter mot lagen. Men vad beror det på? Och vad är det egentligen som gör en text rolig? Skriva undersöker den stora feelgood-vågen i svensk litteratur, hittar en helt ny genre, och ger dig en guide till hur du får dina läsare att lägga ifrån sig din bok med ett leende på läpparna.

Att vara rolig var länge långt ifrån något självklart framgångsrecept om man ville bli bästsäljande författare i Sverige. Deckaren höll ett hårt grepp om underhållningslitteraturen, och humoristiska böcker var något som varken recenserades eller nådde topplistorna. Men för fem år sedan hände något, och de flesta tycks överens om att Jonas Jonassons succédebut Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ligger bakom trendbrottet.

– Det går inte att blunda för att Hundraåringen öppnade en dammlucka, säger Adam Dahlin som är litterär chef på bokförlaget Forum.

– Den banade väg för en helt ny typ av genre, man kan inte se det på något annat sätt.

Året var 2010, boken hade kommit ut i pocketupplaga, och plötsligt var det som att hela svenska folket skrattade högt åt den underfundige hundraåringen Allan Karlssons invecklade irrfärd över kontinenterna. Debutanten Jonas Jonasson nådde monumentala framgångar med sin blandning av rapp handling, fantasifullt persongalleri och dråpliga förvecklingar – alltihop berättat med en återhållsam och avskalad stilistik. Feelgoodhumorn hade gjort sitt intåg på bokmarknaden.

Själv hade Jonas Jonasson redan från början ambitionen att ”dra ner brallorna på mänsklighetens tillkortakommanden” och detta ville han göra utrustad med humor. Bokens huvudkaraktär fick bli en sorglös, skrupelfri och djupt omoralisk hundraåring vars livsöde ofta har jämförts med Forrest Gump. Jonas Jonasson själv drar hellre paralleller till den tappre soldaten Švejk, en försupen och svagbegåvad soldat under andra världskriget som – trots att han beskrivs som en uppenbar dumbom – hela tiden överlistar sina överordnade.

Lästips! Att skriva för ljud är att överrösta lokaltrafikens brus och vara sällskap vid diskhon. Är du redo för ljudboksboomen?

– Det är svårt att veta om han är världskrigets dummaste människa eller den ende som någonsin begrep något. Samma sorts komplexitet finns också i Allan. Jag tycker bättre om den liknelsen än om Forrest Gump, han var ju bara dum i huvudet, en riktig fem-femma, säger Jonas Jonasson.

Annons

 

För att få boken humoristisk arbetade han med att hitta en återhållet humoristisk ton, en torr underfundighet som förhoppningsvis skulle bli rolig. Han berättar att han i redigeringsfasen arbetade målmedvetet med att plocka bort vartenda målande adjektiv han kunde hitta. En typiskt rolig mening kunde helt enkelt vara: ”Intressant, sa Allan och menade motsatsen”.

För Jonas Jonasson har mycket handlat om att skapa komiska situationer där Allan och de andra karaktärerna placeras.

– Det var någon som sa att det är inte Allan som är rolig, det är ju du. Och så är det nog. Allan kan ju säga ”där ser man” och i sin kontext blir det otroligt roligt, utan att han egentligen sagt något särskilt kul.

En sak Jonas Jonasson kan konstatera, så här i efterhand, är att humorn tycks mer internationell än vad han trodde. Hundraåringen har översatts till ett 40-tal språk och får både fransmän, tyskar, japaner och kanadensare att skratta högt.

– Det verkar vara så att humorn är universell, att det finns humor som inte försvinner i översättningen, säger han.

 

I kölvattnet efter Hundraåringen har också flera efterföljare dykt upp, varav många sålt stora upplagor och nått tidningen Svensk Bokhandels topplistor. Adam Dahlin, på Forum, konstaterar att förlagen ger ut fler roliga böcker nu än tidigare. En sorts humor som särskilt gått hem de senaste åren är det som en engelsk agent lite skämtsamt kallade för ”geri lit”, från ordet geriatrik eller åldringsvård. Kort sagt: litteratur om gamlingar.

– Vi tar på oss pensionärernas glasögon och får se samhället ur ett nytt, kittlande perspektiv. Hundraåringen är ett självklart exempel. Andra är Karin Brunk Holmqvists Potensgivarna och Catharina Ingelman-Sundberg som skrivit Kaffe med rån och Låna är silver, råna är guld.

Annons

De sistnämnda handlar om den så kallade pensionärsligan, ett gäng gamlingar som bor på ett äldreboende och inser att de skulle fått både godare mat och bättre vård om de hade bott på ett fängelse i stället. Alltså tar de sina rullatorer och ger sig ut för att begå brott – ett äventyr där humor naturligtvis uppstår.

Lästips! Just nu befinner sig det svenska reportaget i förvandling, och suget efter dokumentära berättelser bara växer.

Ett annat, tangerande tema är att skriva humoristiskt om medelålders livskrisande män. Ett exempel är Mikael Bergstrands karaktär Göran i Delhis vackraste händer. Han är en tunnhårig och trött medelålders man som blivit lämnad av sin fru, vantrivs på jobbet och ägnar vardagen åt att surfa på fotbollsbloggar – till dess att ödet för honom till Indiens myllrande huvudstad. Det kanske mest klockrena exemplet är dock Fredrik Backmans En man som heter Ove, om en bitter 59-årig paragrafryttare som kommit på kant med hela världen.

Men tendensen att skriva roligt finns inte bara hos topplisteförfattarna utan också bland oetablerade skribenter. Adam Dahlin ser tydliga spår av humortrenden i manushögarna.

– Folk blir inspirerade av sådant de själva läst. Medvetet eller omedvetet vågar de sedan släppa loss, säger han.

Ett sådant exempel är debutanten Lars Forsberg, som Adam Dahlin beskriver som en guldklimp som oväntat dök upp på ett manusmöte. Lars Forsberg är själv polis och tyckte att det var dags för en rolig deckare, en sorts kriminalkomedi. Rör inte mitt mord! handlar om Sveriges mest inkompetente mordutredare och har fått ett fint mottagande.

– Man kan se den som en parodi på spänningsgenren och då vet man att deckartrenden har gått långt, säger Adam Dahlin.

JONAS JONASSON , 53

Bakgrund: Journalist som startade medieföretaget OTW. Efter två decennier i mediebranschen gick han in i väggen och tvärvände. Han sålde företaget och allt han ägde, flyttade utomlands och skrev debutromanen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

Har skrivit: Debuten Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann har sålt i över sex miljoner exemplar, översatts till ett 40-tal språk och beskrivits som ”decenniets tveklöst största litterära snackis” av brittiska The Independent. Andra romanen Analfabeten som kunde räkna kom ut 2013 och hade redan på förhand tryckts i rekordstora upplagor. Bland annat blev boken årets bäst säljande roman på Adlibris.

För faktum är att humortrenden kan ses som en backlash, en motreaktion på decennier av deckare och thrillers som handlar om brott, omoral och ond bråd död. Kanske har läsarna tröttnat på att bara läsa kriminalromaner.

– En annan förklaring är att vi har haft en tid med samhällelig turbulens. Europas ekonomi står på randen till någonting som vi inte ens kan förutspå, det finns en oro i världen och reella politiska kriser i vårt närområde. Då vill vi inte läsa om psykopatiska mördare eller terrorister, vi vill ha en annan sorts flykt. Där kan de här humorromanerna utgöra en välkommen avkoppling, säger Adam Dahlin.

Hans gissning är att trenden kommer att hålla i sig, att det kommer att fortsätta finnas ett sug efter roliga böcker. Samtidigt ska man som författare aldrig vara så beräknande att man tittar på vad som funkar eller inte när man bestämmer vad man ska skriva – det är snarare det bästa sättet att komma helt fel.

– Om man i dag tänker att ”en rolig bok, det verkar funka, en sådan skriver jag”, då kan man ge sig på att den kommer ut otajmat. Det blir sällan bra när man tittar för mycket omkring sig. Att man utgår från det man själv vill skriva är en förutsättning för att det ska bli bra, säger Adam Dahlin.

KARIN BRUNK HOLMQVIST, 70

Lästips! Vilken typ av manus letar förlagen efter och vad letar de INTE efter? Vi bad fyra förläggare rannsaka sig själva.

Bakgrund: Började skriva böcker först i 50-årsåldern. Hade då ett långt yrkesliv som socionom bakom sig och hade som ung också jobbat som bikinimodell, filmstatist och trollkarlsassistent.

Har skrivit: Romandebuterade i 50-årsåldern med Potensgivarna. Har sedan dess skrivit ett antal komiska böcker om pensionärer, bland annat Sirila gentlemän sökes, Kranvridarna och Rapsbaggarna.

Så gjorde Karin Brunk Holmqvist, en av Sveriges mest framgångsrika författare vars böcker om tokroliga pensionärer sålt i stora upplagor. Hon började skriva humoristiska romaner långt innan humortrenden exploderade. I stället var det ett genuint intresse som gjorde att hon ville skriva roligt.

– Humorn har alltid legat nära mig. Ända sedan jag som ung läste Fritiof Nilsson Piratens böcker har jag känt att det är i humorn jag hör hemma, både som författare och läsare.

Karin Brunk Holmqvist konstaterar att hon märker en tydlig trend och ett ökat intresse för genren, bland annat genom att fler unga människor läser hennes böcker nu än tidigare. I början var det mest 55-plussare som var intresserade och recensenterna ville inte befatta sig med humoristiska böcker.

– Det ansågs väl inte vara finkultur, säger Karin Brunk Holmqvist.

Trots det nådde hon bred spridning och har i dag skrivit 14 böcker varav åtta i Österlensviten, som alla handlar om gamlingarnas äventyr. Inspirationen hämtar hon från ett arbetsliv som socionom och ett liv på landsbygden, där hon träffat många udda karaktärer. Även om hon aldrig pekar ut någon har hon ett register av komiska situationer som hon använder som ett sorts bibliotek av scener. Hon tror mycket på igenkänningshumor, enkla vardagliga situationer som blir komiska.

Ofta får hennes pensionärer göra det som många säkert vill men få vågar, som att sätta in en kontaktannons i tidningen. En tant vill uppfylla sin dröm om att åka motorcykel men vägrar bära hjälm – hon har drömt så mycket om hur det ska fladdra i håret.

– Jag tycker om att skriva om äldre, de har så mycket klokhet inom sig och är samtidigt härligt förvirrade, precis som jag själv. Det får gärna uppstå kollisioner mellan gammalt och nytt, eller mellan storstad och landsbygd, det blir ofta härliga effekter, säger Karin Brunk Holmqvist.

Hon tror att de roliga böckerna har kommit för att stanna, att vi har ett behov av att få skratta och ”somna med ett leende på läpparna”.

– Sedan utesluter det ena inte det andra, bara för att det är humor behöver det inte vara torftigt. Även roliga böcker kan säga någonting om livet.

Fotnot: Jonas Jonasson ger i dag inte några intervjuer. Intervjun med honom gjordes inför publiceringen av hans andra bok, Analfabeten som kunde räkna.

Lästips! Svårigheter att orientera sig i utbudet och försämrad kvalitet. Det är ett par av farhågorna med det växande antalet egenutgivare på bokmarknaden.