Förra fredagen listade Johanna sina sju favoriter från Skrivas digitala skattkista.
Här kommer mina:
- Alla författare är inte jättebra på att förklara hur de gör, och varför. De författare som är det anlitar vi gärna för att skriva guider. I den här, om miljöbeskrivningar, serverar Marie Hermanson både hantverkskunskap och författarerfarenhet på det mest pedagogiska vis.
- Lars Kepler ombeds ofta berätta hur många böcker de har sålt och vad man tjänar som bestsellerförfattare. Det visade sig att de kan berätta om fördelarna med olika tempus också.
- Min chefredaktörskollega Johanna är en sådan människa man gärna »provpratar« med; man vågar följa tankespår som man aldrig har testat och berätta saker som man inte brukar berätta.
Det känns som om Agnes Lidbeck gjorde just det när hon och Johanna träffades under pandemin. Vilket lade grunden till ett fint porträtt. - Vem får debutera?
- I Poesiskolan finns mycket att hämta för den som är lyrikintresserad. Bland annat texten om att skriva sonetter ligger ständigt högt på vår topplista. Om det beror på gymnasiets läroplan eller på att det finns väldigt många sonettsnickrare i Sverige vet vi inte. Oavsett vilket: det hjärtskärande vinnarbidraget i Skrivas sonettävling tänker jag ofta på. Intervjun med författaren är också fin.
- Som redaktör minns man förvisso enskilda texter men ännu mer hela tidningar. Det här numret var kul att planera och arbeta med, lämnades till tryck under ovanligt kontrollerade former och gav sedan massor med positiv läsarrespons.
- En bra reportageidé blir aldrig gammal. Därför blev jag bara glad när Dagens Nyheter i början på den här sommaren publicerade ett reportage om samma ämne som Henrik Ekblom Ystén tacklade på ett inspirerat sätt hösten 2021. Men nog är Skrivas rimmade ingressmening »Skriver man som bäst när man levt som mest?« spänstigare än Dagens Nyheters variant: »Skriver man som bäst när man levt som längst?«
Veckans …
… novembertankar
Tar din semester som min slut på söndag? Tänker du som jag då ofta på kommande semestrar och resplaner?
En plan för min del (om inte Johanna smiter före i kön) är att åka till italienska Umbrien, dit vi Skrivaredaktörer inviterats av ett dream team för att prata om hur man trimmar sitt manus. Kanske är du också intresserad av den skrivresan?
… läsning
Jag ska prata med Nils Håkanson på SkrivaScenen på Bokmässan i Göteborg i slutet på september. Har därför börjat läsa hans Augustprisade Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning – den har stått på min vill läsa-lista i snart tre år. Redan första meningen innehåller en spännande tanke (även om den inte är Håkanssons egen): »Den här boken handlar om det som författaren Birgitta Trotzig kallade för ›halva vår nationallitteratur‹, det vill säga alla de tusen och åter tusen skönlitterära verk som genom historien har översatts till svenska.«
… bäst på scen
Vilket är det mest fullödiga författarframträdande jag har sett? Jag ställde mig frågan när jag redaktörsputsade guiden om hur man gör ett bra scenframträdande i det splajsans nya numret av Skriva.
Svaret för min del: Nick Hornby, på Bokmässan för en massa år sedan. Han var rolig, mänsklig, visste vad han ville ha sagt och kunde verkligen berätta om tankarna och processen bakom böckerna (Fever Pitch, High Fidelity, Om en pojke …) som hade ett på den tiden helt nytt tilltal och inspirerade en lång rad epigoner.
… djupa andetag
Jag kommer förmodligen att vara helt ensam på ett sommarvarmt och instängt Skrivakontor på måndag, och jag vet att jag inte hann städa mitt hysteriskt ostädade – närmast hälsofarliga – skrivbord innan jag åkte iväg på semester. »Bara att hålla för näsan och hoppa«, som Johanna brukar säga när jag beklagar mig inför en motbjudande arbetsuppgift.
