Först och främst, en sonett kan se ut lite hur som helst så länge den har fjorton rader. Låt dig inte luras av dess traditionstyngda historia med rötter i medeltiden och 1300-talets Italien. Stirra dig inte blind på auktoriteter som Petrarca, Shakespeare och Stagnelius. Var helst sonetten kommit har man behandlat den fritt. Man har räknat stavelser och takter och varierat antalet efter behov. Man har delat in dem i strofer lite som man velat och skapat rimmönster efter lust och vilja.
Huvudsaken är att du mestadels använder dig av jamber, det vill säga att varje takt består av två stavelser och börjar med den obetonade stavelsen: Hallå! Kom hit! Se upp! Precis som i blankversen. Genom tiderna varierar antalet stavelser mellan 10 och 13 per rad. I svenska sonetter ser man ofta att varannan rad har elva stavelser och slutar med ett tvåstavigt rim, och varannan rad har tio stavelser och slutar med ett enstavigt rim, som i exemplet nedan.
En jamb motsvaras då av en kort och en lång stavelse: di-da. Trumma fram de första raderna i en av Lotta Olssons sonetter med fingertopparna. Den första med sex takter och elva stavelser, den andra med fem takter och tio stavelser:
- Mer:
- Poesiskolan
