Larmen om den unga generationens »läskris« kommer tätt. Senast rapporterade Sydsvenskan att även studenter med toppbetyg har svårt att ta till sig kurslitteraturen på utbildningar vid Lunds och Malmö universitet. Några dagar senare analyserade tidningens kulturchef situationen med numera välkända fraser som »en skoningslös konkurrent i de streamade tjänsterna« och »skönlitteratur [som] särintresse«. Och i lördags meddelade Liberalernas partiledare, tillika utbildningsministern, Johan Pehrson i SVT att han nu kallar till sig företrädare för högskolesektorn: »Det är så illa i Sverige i dag att vi i grundskolan har upp emot en fjärdedel av eleverna som lämnar skolan som de facto funktionella analfabeter.«
Därmed lyckas Pehrson med bedriften att hålla fortsatt liv i skol- och utbildningsfrågan, som varit Liberalernas profilfråga under hela 2000-talet – samtidigt som han demonstrerar partiets oförmåga att knuffa utvecklingen i rätt riktning. Liberalerna har trots allt abonnerat på utbildnings- och skolministerposterna under 2000-talets tre borgerliga regeringsperioder.
I nya Skriva undersöker reportern Henrik Ekblom Ystén den andra sidan av de ungas ordförmåga: skrivandet. Även där finns en lång historia av larm, om än mindre uppmärksammade. Johan Pehrsons begrepp »funktionella analfabeter« etablerades exempelvis redan på 1970-talet av en forskare som studerade barns läs- och skrivförmåga.
Skriva besökte, oberoende av Sydsvenskan, också olika utbildningar i Skåne men möttes av en mer positiv bild. Johan Blomgren, pedagogisk utvecklare på Högskolan Kristianstad och drivande kraft bakom work in progress-skrivscenen Folkets hörna, konstaterar till att börja med att det finns en logisk bakgrund till att fler högskolestuderande har problem: andelen svenskar mellan 25 och 64 år som läst vidare efter gymnasiet har ökat från 28 till 45 procent bara under 2000-talet (andelen som läst en högre utbildning på tre år eller mer har nästan fördubblats under samma tid). Blomgrens slutsats: »Om fler söker sig till högskolan blir det också fler studenter som kommer från studieovana hem och inte har alla de fördelar som tidigare generationers studenter har haft. Jag möter massor av ungdomar som är livrädda för att göra fel, eftersom det akademiska regelverket är så strängt. De tänker mest på att referera rätt och tror att de ska bli anklagade för plagiat och avstängda om något går snett. Men problemet med att fokusera för mycket på vad du inte får göra är att du tappar den egna tankeförmågan. Mer kreativt skrivande tidigt hade varit nyttigt för alla, tror jag.«
Just kreativt skrivande kommer faktiskt från och med höstterminen 2025 in som en del av läroplanen för gymnasiet, och flera röster i Skrivas reportage pekar på skrivandet som inte bara en värdefull kompetens i sig utan också en väg till mer läsning och större läsförståelse. Som läraren, författaren och skrivpedagogen Therése Granwald säger: »Förr hittade många vägen till skrivandet via läsningen, i dag är det tvärtom. Det börjar med skrivande och när man vill lära sig mer börjar man också läsa.«
Jag tror att de här rösterna har rätt. Längre skrivande – skönlitterärt såväl som akademiskt eller journalistiskt – kräver reflektion och research, en vilja att gå utanför sig själv och förmågan att hantera ett stort stoff.
Just det som läsning kan bidra med.
Att exempelvis antalet platser på skrivarkurser ökade med 48 procent mellan 2015 och 2023 är därför inte – som vissa debattörer menar – ett bondfångeri och att sko sig på folks författardrömmar. Det är ett steg på vägen mot att fler ska kunna, våga och vilja delta i kvalificerade demokratiska samtal.
Läs hela reportaget om »skrivkrisen« här.
Veckans …
… comfort reading
Minns att jag läste fenomenboken En dag efter att inte ha klarat av en skarp sväng längst ner i en utförsluta i Orsa (som skåning, sedermera göteborgare, hade jag inte åkt skidor sedan tonåren).
När jag nu läste David Nicholls senaste, Du är här, hade jag inte en sabbad handled men istället rejäl feber.
Det är något som gör att britter som Nicholls och Nick Hornby passar bra de dagar då paracetamolen är ens bästa vän. Böckerna är lättlästa utan att vara lättviktiga, man skrattar – men får också några allvarliga teman att fundera vidare på i sin isolering.
Lite extra kul att den kvinnliga huvudpersonen, Marnie, är redaktör och korrläsare. Det märks att Nicholls har haft roligt när han skrivit om hennes språknörderier (de funkar dessutom bra som spirande kärlek-konversation med den manliga huvudkaraktären, den faktaglada geografiläraren Michael). Marnie berättar bland annat för Michael om en käpphäst som jag aldrig hört men som nog stämmer, även på svenska: »När det gäller adjektiv är den konventionella ordningen åsikt, storlek, ålder, form, färg. Det är ingenting man lär sig, man bara vet det – det heter ›den söta lilla gamla runda röda fågeln‹ – men hon [författaren av en sexexplicit och hafsigt skriven roman som Marnie har fått på sitt bord] har kört storlek, storlek, storlek, färg, storlek och det är inte ens rätt färg.«
… nästa bok
Tony Samuelssons nyligen Augustbelönade Kungen av Nostratien har bubblat på min läslista sedan den kom ut. Nu har jag äntligen börjat och starten känns lovande. Noterar att även denna bok (i ännu högre grad) uppehåller sig vid språk och de olika faserna i en romans tillblivelse. Ämnet är naturligtvis kittlande för oss som verkar i den världen, och kan vara givande i varje enskild bok, men jag ser det inte som ett sundhetstecken att allt fler författare skriver om det som ligger dem närmast till hands. Det finns en anledning till att väldigt få av musikhistoriens populäraste låtar handlar om att spela in en skiva.
Johan Kellman Larsson har undersökt saken i ett Skrivareportage.
… påminnelse 1
En dryg månad kvar till deadline för vinterns stora novelltävling, där Vulkan står för prisbordet. 10 000 tecken till ditt förfogande, 10 000 kronor i förstapris. Temat för tävlingen och all annan information finns här.
… påminnelse 2
Vill du istället (eller också) skriva på fritt tema, få din novell publicerad på Skrivas sajt och ha lite längre tid på dig – då är detta tävlingen för dig.
OBS: i nya tidningen står det felaktigt att maxlängden är 5 000 tecken. 5 500 ska det vara!
… andra miss
Jag utlovade premiär för Skrivas månatliga temabrev till nu på söndag. Vilket nämnda sjukdagar satte stopp för. Månadsbrevet kommer nästa söndag, den 8 december, istället.
… mest lästa på sajten
Johannas nya porträtt på Lisa Ridzén (med fina bilder av Sandra Lee Pettersson). Hemma i släkthuset i Jämtland berättar författaren om sin pappa, om sin farfar – och om huvudpersonen Bo i Tranorna flyger söderut, som nu flyger vidare till läsare världen över. Uppenbarligen har Ridzén hittat en berättelse och en manlig huvudkaraktär som många längtat efter. Hon säger: »Hur mycket skoter du än kör kan du ändå vara en skör, sårbar person som visar känslor. Men de berättelserna har inte fått ta lika mycket plats.«
