1.

Jag heter Franka Flodin och bor i Rövby. Det är precis lika illa som det låter. Pappa bestämde sig för att vi skulle lämna allt och flytta hit, så att han kunde bli författare. Nu sitter han i sitt rum hela dagarna och skriver. Vi pratar knappt. När vi gör det handlar det mest om hans böcker eller om att vi ska stå ut lite till tills hans genombrott kommer. Under tiden sitter jag i mitt rum och stirrar på de mest deprimerande tapeterna i världshistorien. De är gula, men inte den glada sortens gul, utan mer som utspydd senap. Och som om det inte var fult nog, är det brungröna blommor överallt som ser ut att smälta ner för väggarna. Väldigt trevligt.

Vi har en trädgård med utsikt över en äng, men huset är ett riktigt ruckel. Golven knakar så mycket att man tror de ska vika när som helst. Och det luktar konstant som om någon glömt en påse blöta strumpor någonstans. Pappa säger att vi ska fixa huset när hans bok blir klar och pengarna rullar in. Vi får väl se hur det går med det.

Det enda positiva med Rövby är att det är billigt att bo här. Det var därför vi flyttade hit. I övrigt har Rövby inte mycket att erbjuda.

Här finns:

• En affär som säljer tantkläder och burkar med mystiskt innehåll
• Ett gammalt nedlagt bageri
• En busshållplats

Det finns inte:

• Någon att hänga med
• Någonstans att hänga

2.

Idag ringde Lo. Hon är min kusin och bästa vän. Vi har alltid haft varandra. Hon är nog den enda som förstår hur det är att vara jag. Bara tanken på att hon kanske inte blir frisk gör att jag får panik. Imorgon ska hon in på sjukhuset för behandling. Hon har cancer i blodet. Leukemi heter det. Behandlingen innebär att hon kommer tappa allt sitt hår, inklusive ögonfransarna och ögonbrynen. Lo skämtar om att hon kommer se ut som ett ägg när allt hår är borta och ja, det stämmer ju. Men jag sa till henne att hon åtminstone kommer att vara ett brunt ägg. Det är de fina äggen man köper när man vill lyxa till det. Lo blir jättebrun på sommaren, medan jag bara blir grisrosa och sen kanske lite guldig. Hennes mamma är från Portugal. Det är därför hon heter Pereira i efternamn, det betyder päronträd. Själv heter jag Flodin och om Lo inte hade haft sin mammas namn skulle hon också hetat så. Flodin låter inte lika elegant. Vad betyder det ens? Flodhäst?

Pappa säger att Lo kommer bli frisk. Som om han kan veta det. »Förr dog de som flugor, men nu överlever de flesta«, säger han med den där lugna rösten som ska få en att tro på honom. Jag har kollat upp det och det stämmer. Nio av tio barn klarar sig från leukemi. Men det betyder också att en av tio inte gör det. Och jag är livrädd att den personen ska vara Lo! Pappa verkar inte förstå hur det känns.

3.

Idag var första dagen i skolan här i Rövby och det var precis så hemskt som jag hade föreställt mig. Skolan är så liten att det bara finns en klass i varje årskurs. Jag går i klass 5, utan några bokstäver som A eller B. Bara 5. Det går femton personer i min klass, bara sex stycken är tjejer.

På rasten stirrade alla på mig som om jag var någon slags utomjording. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag klättrade upp i ett träd och låtsades att det var mysigt. Men det var det inte.

Jag pratade lite med Cleo, en tjej i min klass. Hon berättade om sin katt som heter Frasse. Han hade tydligen en jättestor fästing som ramlade av i hennes säng. Urk! Hon sa också att hon spelar fotboll och frågade om jag också ville börja. De behöver tydligen mer folk i Röby AIS (såklart heter det inte Rövby på riktigt). Jag sa att jag skulle fundera på det. Sen kom jag på en bra ramsa som de andra lagen skulle kunna ropa: »Rövby AIS – luktar bajs!« Det gillade hon inte. Har ingen humor!

4.

Jag har övertygat alla i skolan att jag har en katt. Det var inte meningen. Hur som helst var det Cleos fel. Hon tog för givet att katten var min och jag gick liksom bara med på det.

Så här var det:

Jag gick förbi en unge som sparkade en katt. Så jag flög fram, lyfte upp katten och skrek åt ungen. Sen tröstade jag katten och klappade den. Det var en smal, grårandig liten stackare. När jag satte ner den följde den efter mig. Kanske för att jag lockade på den och klappade den, ibland bar jag den lite också. När jag kom fram till skolgården hade jag katten i famnen. Cleo och Ester stod vid cykelstället och höll på med nån fånig dans. När de såg mig kom de fram och började gulla med katten.

»Åh vad söt, vad heter den?« sa Cleo.

Jag borde förstås ha sagt att jag inte visste, men istället hörde jag mig själv säga att den hette Frasse.

»Frasse?« sa Cleo och tittade menande på mig. »Heter din katt precis likadant som min?«

Jag dog. Varför sa jag Frasse? Jag kunde ha sagt Misse eller Morris eller nåt. Men jag kunde ju inte backa.

»Det är inte JAG som hittat på namnet«, sa jag. »Han hette redan Frasse när vi fick honom.«

Cleo gick på det som tur var. Annars hade det varit superpinsamt. Men sen blev det värre. Alla kom fram och klappade katten. Alla ville veta saker om honom. Jag kunde inte sluta prata!

Sen hade vi engelska. Precis när vi skulle börja kom en kille i sexan och slet upp dörren. »Den nya tjejens katt är i vårt klassrum!« skrek han. Malin, min lärare, blev SVINSUR. »Det borde du väl förstå Franka, att du inte kan ta med ett PÄLSDJUR till SKOLAN. Folk är faktiskt ALLERGISKA!« gapade hon.

Så jag fick springa över till sexans klassrum och bära ut »Frasse« till skolgården. Efter det såg jag inte till honom mer. Tur.

Saker jag sagt om »Frasse«:

• Han är ett år gammal
• Han vill vara med mig jämt och sover alltid i min säng
• Vi fick honom från en släkting som flyttade till Spanien
• Han älskar att äta ostbågar
• Han kan öppna dörrar genom att hoppa på handtaget
• Han dricker bara vatten från badkarskranen
• Han har fångat en mus en gång och släppt den i mitt rum

Förra året var Lo och jag helt vanliga personer. Nu ska Lo kanske dö och jag har blivit en konstig lögnare. Och pappa är fast i sina böcker och märker inget.

Resten av handlingen

Franka hamnar i en snårig väv av lögner om katten när hon reser bort över en helg. Cleo misstolkar situationen och tror att Frasse har blivit övergiven, så hon börjar mata katten. Detta tvingar Franka att upprätthålla en alltmer komplicerad lögn. När Frasse dyker upp smutsig och haltande på skolan, måste säga att hon ska ta katten till veterinären, även om hon behandlar Frasse själv och döljer det för sin pappa.

Situationen blir ännu mer komplicerad när Cleo hittar en affisch om en bortsprungen katt, vilket avslöjar Franka. Under tiden erbjuder Lo emotionellt stöd. Trots den tuffa situationen skämtar de om Los cancer, inklusive peruker och extra glass. Franka visar sin solidaritet genom att raka av sig sina ögonbryn.

I slutet återvänder Frasse med kattungar. Franka kontaktar tanten från affischen och får två kattungar. Hon döper en till Frasse 2 och ger den andra till Lo, som döper sin katt till Ägget.