Din värld förändras allt fortare. Om bondesamhällets människor kunde förutspå hur både deras egna och deras barns liv skulle gestalta sig, så är din framtid svår att förutsäga ens för några år. Det betyder att det språk du har för att skriva om dina erfarenheter eller drömmar snabbt blir förlegat. Ord som varp, klappträ eller harv är inte längre allmängods. Att förstå bibelrefererenser var förr lika självklart som att i dag anspela på Harry Potter. Begrepp och företeelser som tidigare tillhörde vardagen är plötsligt oförståeliga för de flesta. Kommer nästa generation att veta hur rökt ål smakar? Hur förhåller de sig till begreppet »träsk«? Kommer de att kunna uppleva kalfjäll med fritt strövande renhjordar?
Jag ser läsarnas längtan efter berättelser om förr, och hur nyss hänger ihop med nu och snart. Jag ser författarnas önskan att gestalta allt det som försvinner omärkligt men ändå rakt framför våra ögon. När mormor och morfars erfarenheter inte längre är giltiga, och du inte heller fått chansen att lära dig livet direkt ur deras händer – vem ska du vända dig till för att förstå?
Vi behöver berättelser om och av människor som bär på de här erfarenheterna. Det kan vara vittneslitteratur där hela folkgrupper, byar, nationer, till och med landskap och djurarter, kommer till tals. Som Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte eller två nyliga Augustvinnare: Osebol av Marit Kapla och Aednan av Linnea Axelsson. Vi läser också böcker som Patrik Svenssons Ålevangeliet och Delia Owens Där kräftorna sjunger – med specialkunskap och egna erfarenheter som kläs i lysande språkdräkt når de ut till läsare som aldrig intresserat sig för vare sig träskmarker eller ålfiske.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.