Vardagarna för Litteratursveriges hemligaste exportsuccé följer ett noga utarbetat schema. Uppstigning i lägenheten i Augustenborg i Malmö vid nio följs av långsam frukost innan det är dags att lyfta skrot på Friskis & Svettis. Först efter lunch börjar arbetsdagen. Då har Karin Tidbeck tre tydligt definierade arbetsuppgifter framför sig. Först: skriva 250 ord eller fler. Därefter svara på mejl från läsare, agenter och andra. Sedan all annan administration som en enpersonsfirma kräver. Det hela brukar vara överstökat på fyra timmar.
Vårvintern 2021 befinner sig Karin Tidbeck karriärmässigt i en position som de flesta svenska författare – även många mer namnkunniga kollegor – torde avundas. Med tryggheten från ett stipendium från Författarfonden och ett rejält förskott från världens största engelskspråkiga förlagshus, Penguin Random House, har hen det senaste året kunnat arbeta i sin egen takt. Hens tidigare böcker har vunnit internationella priser och hyllats i medier som Washington Post, Guardian, Slate och Paris Review. De engagerade mejlen i Karins och förläggarens inkorgar vittnar om en trogen läsarskara. Förstaupplagan av den nya romanen The Memory Theater trycks i 20 000 hårdpärmade exemplar. En stor siffra, även på den amerikanska marknaden.
Och ändå är det något som skaver.