Lennart Hellsing har skrivit barnböcker, rim och ramsor i över 60 år. Han arbetar ständigt för att stärka barnbokens ställning och har alltid förespråkat en mindre traditionell syn på vad barn kan ta till sig. Foto: Thorn Ullberg

»På vilket sätt kan barnlitteratur förmedla livsglädje?«

I samband med Lennart Hellsings 95-årsdag ger Rabén&Sjögren ut en ny versbok, Skor, av författaren. Samtidigt kommer klassikerna Annabell Olsson och Ticke tack! i nyutgåvor, illustrerade av Lena Sjöberg.

»Det är svårt att beskriva i ord, men den ska ge barnet en lust, kanske lust att röra på sig, att dansa. Jag har sagt att en av barnlitteraturens viktigaste uppgifter är att fånga själva livskänslan och med det menar jag känslan av att man lever, att det finns möjligheter, att det finns ett hopp.

Jag var själv ett barn som läste enormt mycket och på så vis öppnade sig hela tiden nya världar. Som de flesta människor har jag en del svåra minnen från barndomen men min mor fanns där för mig och hon var en människa som besatt en oerhörd tillförsikt. Den lyckades hon dela med sig av, jag fick en tilltro till livet trots allt.

Jag tror att berättelser, roliga och bra rim och sagor sätter igång barnens egen fantasi och ger impulser till eget skapande. De barn som inte får tillgång till litteratur får ett mer begränsat språk och det kan i sin tur skapa en osäkerhet i alla möjliga sammanhang. Språklöshet kan föda aggressivitet, det ser vi många exempel på.

När jag skriver är rytmen väldigt central. Texten ska träffa något i dig så att du lever upp av att läsa den. Till stor del sker skapandet i mitt undermedvetna. Det jag vet är att det måste finnas ett ljus och en färg i texten. Vad jag menar med det? Det är också svårt att förklara i ord. Men vissa texter har så att säga ingenting i sig som färgar av sig på sinnet. När jag arbetar känner jag direkt om det finns där eller inte. Saknas ljuset och färgen så är det något som är fel, texten blir ganska tråkig.

Tilltalet är också väldigt viktigt, vilket tempus författaren använder. Den klassiska sagoberättelsen som börjar i imperfekt ”det var en gång”, den signalerar ju att något redan har hänt. Presens säger istället till läsaren att det här händer nu, det angår den som läser«

Lästips! Dags att skicka ditt manus till förlag. Men vilket? Lugn! Vi har tagit reda på precis vad ­förlagen letar efter.

Annons