TESTPANEL. »Vi läste tidigt berättelserna för våra egna barn men de var helt ointresserade. Jag fick en mindre kris: Om inte ens de vill läsa, vem vill då? Men förläggaren peppade oss att fortsätta. När boken kom ut blev barnen ändå stolta.«

»Det är väl bara bra att Albas pappa röker?«

När Malin Karim debuterade som barnboks­författare hade hon funderat i 30 år på ­vilken typ av karaktärer hon ville skapa.

När du för några år sedan besökte Astrid Lindgrens hem vägrade du att gå därifrån. ­Varför?

– Som barn tillbringade jag all ledig tid på det lilla biblio­teket i Laröd utanför Helsingborg. Bibliotekarien, fru Johansson, ringde hem till oss när de hade fått in nya böcker som passade mig. Jag läste allt, men återkom alltid till Astrid Lindgren. Jag älskade hennes historier. Min största dröm var att själv bli barnboksförfattare. Jag gjorde böcker själv hemma, som jag gav bort i julklapp. Jag ville vara Astrid Lindgren. När jag till slut fick besöka hennes hem var det så häftigt att se hennes arbetsrum med skrivmaskinen och glasögonen. I heltäcknings­mattan bredvid sängen fanns hennes fotavtryck kvar. Jag sa till de andra: »Ni kan gå, men jag stannar en stund.«

Vad var det med Astrid Lindgren du gillade?

– Som barn kände jag mig annorlunda och undrade ofta: Varför är alla så glada? Hos Astrid Lindgren fanns en ärlighet. Där är död och försvunna mammor och mörker. Och så är det något med tilltalet. Hon talar aldrig ner, över barnen, utan direkt till dem. Hon låter karaktärerna vara oförutsägbara och mångsidiga. De blir aldrig stereotyper, utan är människor med djup och motsägelser. Min favorit var Madicken. Hon är stark och kaxig och står upp för sig själv, även när hon inte gjort rätt. För mig som var så blyg och ordentlig var hon väldigt lockande.

Trots din tydliga målbild om att bli som Astrid Lindgren dröjde det mer än 30 år innan du faktiskt skrev en barnbok.

– Ja, jag hade inte tillräckligt självförtroende för att bli författare så jag utbildade mig till journalist och skrev om annat istället. Sedan träffade jag min man Alexander, som inte har sådana begränsningar. Han hade en idé till en kortfilm: en skattjakt med en liten svart tjej som var ungefär som man skulle kunna tänka sig Pippi Långstrump innan hon blev stark och modig. När projektet rann ut i sanden gjorde vi om den till en annan historia: boken Modigast i världen, om Alba som bor med sin pappa och sina syskon på en karibisk ö.

Annons

Vilken typ av karaktärer ville ni skapa?

– De skulle förstås vara roliga och intressanta, men vi ville också att de, så gott vi kunde förmå, skulle spegla mångfald och olika normer. Det kommenteras aldrig i boken att alla är svarta, det är bara så de ser ut. Och ingen gör en grej av att Elias har två mammor. Vi tänkte också mycket på att Alba på sin väg skulle möta karaktärer som utmanade henne. Ett gäng tjuvar tvingar henne att våga konfrontera andra människor. En arg slaktare tvingar henne att hitta mod nog att rädda sin vän.

Malin Karim

Född: 1977 i Helsingborg.

Bor: På Kungsholmen i Stockholm med maken och kollegan Alexander Karim och tre barn.

Bakgrund: Har skrivit om mode, varit fackredaktör på Svensk Damtidning och arbetat som frilansjournalist. Bloggar på Mama och har podden Karimkvarten tillsammans med ­sin man. 

Utgivning i urval: Modigast i världen (2019), Rikast i världen (2021).

Trots att det är en bok om mod, är Alba i grunden väldigt rädd och blyg. Hur hittade ni på henne?

Annons

– Hon är en blandning av mig som barn och vår mellanson. Hon tror felaktigt att hon är feg och svag. Hennes syskon är bullriga och stökiga och klättrar och vågar saker. Hon är inte så fysisk men har ett rikt inre liv, och drömmer om att vara modig. Sedan ställs hon inför saker som tvingar ut henne i världen.

Precis som flera av Astrid Lindgrens karaktärer är hon också lite stukad av livet?

– Ja, att Albas mamma drunk­nat har format henne. Hennes pappa är hennes yttersta trygghet, så när han ger sig av för att arbeta måste hon hitta trygghet någon annanstans, helst i sig själv. Men man behöver inte ha för­lorat en mamma för att känna igen sig. I barns värld kan också väldigt små saker, som att någon sagt att man har fula stövlar, upplevas som stora.

Förlaget kategoriserar både Modigast i världen och Rikast i världen som lämpliga för sex- till nioåringar. Hur sammansatta kan karaktärerna vara för den målgruppen?

– De bör vara ganska tydliga och ha rena karaktärsdrag, men det betyder inte att de inte kan vara komplexa. I våra böcker finns en man som heter Enok Mattsson, som verkar väldigt arg, men egentligen är ilskan bara ett uttryck för att han är ensam och ledsen. Barn förstår mer än vi vuxna ibland tror. Det är viktigt att inte underskatta dem och skriva alldeles för enkla karaktärer. 

Din man Alexander är skådespelare. Har ni haft användning av hans kunskap om att bygga karaktärer?

– Han kommer från en method acting-skola där allt ska vara på riktigt. Allt karaktärerna gör ska bottna i deras personligheter. Han har varit väldigt sträng med att vi ska vara konsekventa med det. 

Malins tips för att skapa komplexa karaktärer:

• Umgås med dina karaktärer i huvudet och lär känna dem. Ta med dem i din vardag och knåda dem mentalt.

• Våga tycka illa om dem ibland. De måste ha sidor som är mindre sympatiska och lite problematiska. Annars blir de för platta.

• Tänk knasigt och oberäkneligt. Människor är konstigare än vi tror.

Karaktärerna uppför sig på sätt som kanske inte är helt kosher i alla läger. Elias svär, pappan röker pipa och hunden heter Satan. 

– Om man tänker för mycket och självcensurerar blir det nog jäkligt tråkiga böcker. Jag skriver bara, får ur mig det jag vill, och så får vi diskutera efteråt om det behövs. Förhoppningsvis säger våra redaktörer stopp om vi gått för långt. Vi hade en svenskspråkig läsare i USA som sa att vi borde försöka få böckerna översatta. »Men då måste ni döpa om hunden!« Själv tycker jag att det är mycket viktigare att reflektera kring stereotyper och mångfald än att vara korrekt vad gäller piprökning och svordomar. Dessutom är det väl bara bra att Albas pappa röker? Utöver att det fyller en funktion i berättelsen föder det samtal. Man kan prata om att det inte är bra att röka. 

När ni hade lämnat in manuset till uppföljaren Rikast i världen protesterade er redaktör mot hur Alba i en situation blev sur och gnällig. Varför?

– Vår redaktör sa: »Alba är inte sådan. Hon blir inte sur på det sättet.« Och hon hade rätt. Alba är krass, men inte tjurig och grundsur. Det klingade falskt, så vi fick ändra. Det är så konstigt att karaktärer man tänkt ihop i sitt huvud kan bli så tydliga att en redaktör eller läsare kan tala om dem som riktiga människor. Det är fantastiskt med påhittade karaktärer – att andra kan älska dem lika mycket som författarna gör.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #1 2021 (08 februari 2021) och är skriven av .