Får du aldrig lust att bygga ut dem till hela romaner?
– Nej, det har nog snarare gått åt det motsatta hållet i så fall, så att det har börjat som en romanidé men sedan blivit en novell ändå. Och när jag har skrivit en berättelse som jag är nöjd med känner jag inget behov av att göra något mer med den. Då har jag liksom gett karaktärerna ett liv som förhoppningsvis kan fortsätta i läsarnas huvuden. Det räcker för mig. Men det stämmer ju att jag försökt skriva spännande intriger med rätt mycket handling, särskilt i den senaste samlingen, Hägring. Ibland har jag till och med knutit ihop det med en liten rosett på slutet. Och det är ju nästan som att svära i novellkyrkan, för så skriver man sällan noveller nuförtiden.
Artikeln publicerades ursprungligen i Skriva #4 2017 (02 juni 2017) och är skriven av Per Adolfsson.
