Den allra första författare jag intervjuade var Birgitta Stenberg.
Jag hade just tagit min journalistexamen och fått jobb som sommarvikarie och därefter kort och gott vikarie på lokaltidningen Bohusläningen, med centralredaktion i Uddevalla och mellersta Bohuslän som huvudsakligt spridningsområde. Strax utanför det spridningsområdet låg Åstol, en liten ö med vita hus och karga klippor, och på den ön bodde Birgitta Stenberg.
Men jag träffade henne inte på Åstol utan på Bokmässan. Det var sensommarvarmt. Pressackrediteringen med mitt namn textat i bläck i ett snöre om halsen kändes som ett konfirmationskors. Ett odiskutabelt fysiskt ting som stadfäste att jag nu var journalist, kulturjournalist, om än i den nervösa lokaltidningsvikariens skepnad. Att hitta rummet Norstedts hade bokat åt oss tog en evighet. Jag irrade runt och svetten rann. Till slut kom jag rätt. Birgitta Stenberg satt i en soffa, lugn och vänlig. Jag hade gjort så grundlig research jag hunnit: läst hela Wikipediasidan om Stenberg och halva Fritt förfall. De enda frågor jag ställde var de jag hade skrivit ner i mitt kollegieblock. Svaren antecknade jag så noggrant att jag missade att ställa de för en journalist mest värdefulla följdfrågorna.
Det blev gissningsvis 2 500 tecken plus en breddarbild i kulturdelen.
Jag ska inte gå så långt som att jag kastade bort chansen. Jag var 24 år och det var, som sagt, min första intervju med en författare. Helt säkert gjorde jag vad jag förmådde. Med det sagt hade det varit en helt annan sak att få träffa Birgitta Stenberg i dag och ställa fler och mer initierade frågor. Men det går ju inte. Före sin bortgång 2014 blev hon tack och lov intervjuad och förevigad av andra, mer rutinerade kulturjournalister, och jag för min del har fått chansen att göra bättre mässintervjuer.
En av dem är det långa samtal jag hade med Patrik Svensson i samband med att hans Ålevangeliet släpptes. Vid det laget vågade jag släppa greppet om kollegieblocket och spelade istället in, vilket gav ett mer genuint samtal. Fastän Patrik – vars bok blev en av det årets mest omtalade – var press- och lanseringstrött lyckades vi hitta en bra frekvens. Sedan skrev jag »Laget bakom boken«, om hela det team som skapade den Augustprisbelönade boken.
Det här året ska jag enbart bemanna vår scen och monter och inte göra en enda intervju, så jag tipsar istället om några andra fina Skrivatexter som blivit till på Bokmässan:
- Mitt reportage »Allt för läsaren«, om marknadsföringsproffset Emelie Schepp.
- Elin Klemetz kartläggande text om litterära agenter, med tillhörande listning av svenska agenturer och en miniguide om hur du kan tänka som outgiven respektive etablerad författare.
- Vårt reportage om feelgood i mörka tider.
Veckans …
… förberedelse
Nervös för ett bokmässeframträdande? Författaren och den rutinerade föreläsaren Andreas Ekström skriver i senaste numret om hur du fångar en publik. Du får veta hur du förbereder, genomför och rundar av dina minuter i strålkastarljuset. Samt hur viktigt det faktiskt är att stryka skjortan och putsa skorna.
… tidsresa
Redan nu kan du läsa Henrik Ekblom Ysténs text om att fånga en tid, ur vårt kommande nummer. En rad namnkunniga författare förkkarar hur de har skapat tidskänsla i sina böcker. Bland annat: Torbjörn Flygt om Socialdemokraternas valupptakt 1973, Jan Guillou om populära matfiskar på 1200-talet och Elise Karlsson om miljonprogramsområdet Rinkeby (inklusive ett svidande tuggummimisstag).
Just nu pågår också Skrivas och Historiska Medias novelltävling, där du kan skriva början på en historisk roman och tävla om 10 000 kronor och förläggarrespons på din text.
Mer webbmaterial om att skriva historiskt redan nästa fredag!
… ordtics
I våras påpekade Tobias att jag överanvände begreppet »förstår du vad jag menar?« i våra samtal. Jag var nöjd med att under sommaren helt ha slipat bort detta, tills han i veckan, när jag frågade om huruvida en kommande miniguide skulle ligga dikt an ett reportage i samma ämne, konstaterade att »dikt an« är två ord jag börjat använda omotiverat ofta.
… beställning
Maria Broberg följer upp sin stilsäkra debut Bakvatten med sommarskildringen Nattljus, som fått fina recensioner och som jag planerar att läsa i höst. 2020 besökte jag Broberg i Sorsele, där hon bland annat förklarade varför hon behövde flytta till en av Sveriges mest glesbefolkade platser för att finna den gemenskap hon så länge hade saknat.
… chans
»Kommer redaktören Inger Lundin till vår bokmässemonter även i år?« har några av er undrat. Absolut, är svaret! Hennes speedcoachning för Skrivaprenumeranter är alltid uppskattad och tiderna brukar ryka snabbt, så passa på att hugga en kvart med Inger redan nu.