Tio dagar kvar till deadline för vår »alla bidrag publiceras-tävling«.
Om det känns för stressigt – eller om du tillhör de många som redan skickat in sitt bidrag – kan du ställa om siktet till vår nya och härmed lanserade skrivtävling på temat »Semester«!
Fem vinnare belönas med bokutgivningspaket från Solentro, som kan specialanpassas efter eget önskemål. Rättigheterna vid bokutgivningen förblir till 100 procent författarens.
Och det är flera månader till deadline.
Några andra tips i Skrivas universum just nu:
- Förra veckan uppdaterades vår guide till på plats-skrivutbildningar av vår lika nya som eminenta journalistpraktikant Nora Holand. Nu har hon även uppdaterat och lagt in närmare 30 nya kurser i vår guide till längre distansutbildningar (de flesta utbildningarna innehåller också några fysiska träffar). Bland nyheterna:
- • »Läs och skriv noveller«, hos Klarälvdalens folkhögskola.
- • »Världsskrivande«, för dig »som är är intresserad av worldbuilding, nörd- och spelkultur«. På Kristinehamns folkhögskola.
- • »Litteratur och skrivande för seniorer«, vid Geijerskolan i Ransäter.
- De flesta skrivutbildningarna har ansökningsstopp under april, men det finns en hel del undantag. Så vänta inte med att läsa på – och söka.
- Den uppskattade tidningsvinjetten »Trimma din text«, där Therése Granwald ger förbättringsförslag på inskickade läsartexter, har nu också klätts i digital kostym. Tre avsnitt finns här. Om ni gillar dem, så snickrar AD Gustaf ihop fler.
- Andra utgåvan av vårt nya tematiska nyhetsbrev Skriva Fokus skickades ut till prenumeranter i söndags. Om att välja berättarperspektiv.
- Och så kom det en helt ny tidning i måndags! Digitalt på sajt och i appen. Som pappersläsare får man tidningen någon gång måndag–torsdag, utifrån postutdelningens outgrundliga rutiner.
Vid det här laget ska alla pappersprenumeranter alltså ha fått tidningen, om inte brevbäraren misskött sig eller ni själva bytt adress utan att ändra på Mina sidor.
Veckans …
… litteratursamtal
Ämnet känns uttjatat och rundabords-formatet fungerar sällan bra i text, men Dagens Nyheters diskussion om litteraturens eventuella kris skickade iväg mina tankar i nya riktningar, tack vare deltagarna Mikaela Blomqvist, Kristoffer Leandoer och Victor Malm.
Efter att ha sett ett halvdussin filmer på Göteborg Film Festival funderade jag till exempel över Blomqvists och Leandoers diskussion om skillnaden mellan film och bok.
Blomqvist: »Den norske litteraturprofessorn Frode Helmich Pedersen gör en väldigt bra distinktion mellan å ena sidan litteratur och å andra sidan film, tv-serier och allt annat man möter i den bildkultur vi lever i. Han skriver att när man ser på till exempel en tv-serie får man hela tiden till sig yttre bilder. Medan när man läser litteratur så uppstår bilder inuti läsaren. Det innebär att tv-serien eller filmen skapar likriktning, för att alla tar emot samma bilder. När sedan författare refererar till de där gemensamma bilderna från tv:n, när till exempel ett sjukhus inte behöver beskrivas för att alla redan har sett det i en tv-serie, får vi en tom litteratur. Det ser jag redan hända.«
Leandoer: »Det där påminner om skillnaden mellan protestantism och katolicism. Litteraturen är protestantisk till sitt väsen, ett privat möte mellan dig och texten, det kan inte vara en masskultur. Men många vill att litteraturen ska vara katolsk. Då vill man ha en kanon och att alla ska se samma saker.«
… levande poesi
Blottade i mitt förra fredagsbrev min totala oförmåga att memorera poesi och låttexter. Och undrade om ni bar omkring på utantillpoesi.
Det gjorde ni!
Från Joakim Andersson: »Min fru och jag har nog ett dussin dikter och diktrader som vi minns och använder, oftast kanske i fel sammanhang. Bengt Emil Johnsons (Andrum) handlar väl om vad människan gör med sin korta stund på jorden, men vi brukar recitera den när vi arbetar i trädgården:
Det går undan. Det
är inte mer med det
Allt tilltänkt som ligger
i högar och multnar
kan gärna ligga där
och multna. År efter år
svindlar sig igenom
sina utmarker.
Sedan har dikten minst lika många fina rader till, men den avslutande halvan är vi inte lika säkra på.«
Carolina Lindberg Wiman skriver: »Jag minns en (1) dikt av värde, Strindbergs »Där hänger på boklådsfönstret en tunnklädd liten bok…« som jag lärde mig i nionde klass. (Jag ser en tröst i den: Satan vad modiga vi är, vi etablerade eller aspirerande författare som vågar kasta oss ut och leka inför våra egna och andra människors blickar!)
Dessutom minns jag inte bara en utan ett flertal dikter av den för de flesta helt okända Gösta Myrén, en diktare från Västernärke som jobbade på skofabrik och vars samlade alster av tveksam kvalitet fanns i ett brandgult häfte i mitt barndomshem.
Dikterna handlade om livet på landet och hade ofta en »humoristisk« touch som rimmar rätt illa med dagens värderingar. Min pappa brukade recitera verserna när han och jag åkte runt och sjöng och spelade gitarr på olika äldreboenden.
Fritt från (en tioårings) minne:
Jag minns när vi satt där på grinna
I hagen, i Sälvens allén
Å fåglera gasta i linna
Å sola å stövlera sken
Då va ho den granneste flecka
Så grann som en sömmerda
Å en längta te slute å vecka
Som en gris till en göschelsta
Sen dess har det väl blåst nåra stormar
Å kärleken den blåste fälle ut
Men en käring som skriker å gormar
De fick en förstås te slut
Ja, du kan ta dig en titt ut i köke
De ä inga uppbyggli syn
För du ser att det kan bli ett spöke
Å den granneste flecka i byn«
Och från Sven Johansson: »Denna dikt kan jag utantill om jag så blir väckt mitt i natten … Skrevs i fjärde klass, 1962, av undertecknad:
Jag kände en man vid namn Larsen
Han var bergsprängare i Katumstrand
Han var känd för att vara lite knasen
Ty han skulle alltid tända luntan för hand
Ibland var han skicklig
Ibland hade han tur
Men igår gick det åt helvete med hela hans figur
Han kom ej ut före knallen
Sen kom han död och förfallen
Min lärarinna tyckte … trots svordom och död … att den var så bra att hon läste upp den för klassen 😅.«
… röda skynke
»Mozart bedrev som bekant sin egen kamp för att försörja sig som fri konstnär i sin tids prekariat«, skriver Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman i en krönika om kulturministerns famösa filmtal och kulturskapares förmåga att stå på egna ben.
För mig försvann Wimans budskap ur sikte just vid den meningen. Eftersom jag, återigen, mötte tidningsvärldens störigaste och onödigaste ordduo.
»Som bekant.«
De två orden används nästan bara på kultursidorna och fyller ingen annan funktion än att signalera att för artikelförfattaren är det som omnämns en Fullkomlig Självklarhet.
Och följaktligen: om du som läsare inte har koll på 1700-talets kulturprekariatskamp – eller förmår dra parallellerna till dagens situation – så är du en Fullkomlig Idiot.
Ett effektivt sätt att, lite sådär i förbifarten, skrämma bort folk från kulturliv och kultursidor.
… när litteratur blir konst
På en gallerirunda förra helgen, i kulturklustret vid Röda Sten i Göteborg, fastnade jag i en trappuppgång vid tre tavlor. Tavlornas grafiska mönster visade sig vara skapade av samtliga skiljetecken i tre olika noveller av skiljeteckensekvilibristen Virginia Woolf.
Konstverken har nyligen hängts upp av fastighetsägaren, men konstnären – Stina Pettersson – har under flera år gjort finurlig och tankeväckande bildkonst utifrån text och böcker.
