Åsa Hellberg lägger händerna på grinden. Bakom rosenhäcken skymtar en vitmålad gammal trävilla. Formklippta buskar, en gång av ljusgrå gatsten. Hon pekar diskret.
– Här bodde mormor och morfar. Ja, och så jag då.
Vi står vid foten av Vetteberget i Fjällbacka. Hundra meter bort ligger den besynnerliga Kungsklyftan, en lång och smal spricka som klyver berget i två. Genom den red Mattisrövarna i Tage Danielssons filmatisering av Ronja Rövardotter. Och där lekte Åsa Hellberg som barn; hoppade mellan klippblock och aktade sig för nedfallande stenar.
Fortsätt läsa
– lås upp hela Skrivas värld
Ingen bindningstid.
Bli prenumerantHar du redan ett konto? Logga in här.
Läs vidare
- Anders Roslund: »Ibland behöver man placera en karaktär på botten«
- Klaus Stein: »Min önskan är att den ska slå ett slag för demokratin«
- Torbjörn Flygt: »Jag kommer inte att kunna visa mig i Höllviken«
- Förläggaren Pia Printz: »Du måste få läsaren att fastna för huvudkaraktären«
- John Ajvide Lindqvist om att träffa rätt