Tävling / Nyheter

Han skrev bästa novellen

Med djup lokalkännedom skriver Oskar Friberg fram en värld, ett yrke och en livsstil som är på väg att försvinna. Skrivinspiration hittar han hos såväl Tranströmer som hiphopen. 

Läs Oskar Fribergs vinnande novellbidrag här!

 

Din text har den där tyngden och auktoriteten som gör att jag som läsare nästan utgår från att det här är ­egenupplevt och ett ämnesområde som du verkligen behärskar. Stämmer det? 

– Jo, min släkt har varit fiskare i generationer och textens Den äldste är baserad på min farfar. Så det är ju min barndoms landskap och miljö, jag är uppvuxen med bottengarn och ryssjor på tomten. Och jag har ofta varit ute med farfar och hjälpt till. Det skulle man göra, även om jag förr kunde tycka att det var en plåga och hellre ville spela fotboll. 

När förvandlades det från en plåga till något som du ville skriva om? 

– Jag började skriva i 20-årsåldern när jag var ute och reste, små kortnoveller från de platser jag var på, nedskrivna i telefonen. Sedan dess har jag alltid en berättelse på gång i telefonen – jag kan fylla på under lunch­rasten eller under en reklampaus på TV:n. På senare år har det blivit mycket från uppväxten, kanske för att jag själv nu bor i Stockholm men också för att jag ofta är tillbaka i Valje och hälsar på familj och vänner. 

Har du några förebilder? 

– Jag tänker ofta text i det korta formatet och det är nog för att jag läser väldigt mycket poesi. Tranströmer, till exempel. Och Harry Martinson, som växte upp i samma trakter som jag. Men det kan lika gärna vara musik. Håkan Hellström, hiphop, Bob Dylan … 

Musikaliska historie­berättare … 

– Absolut. Och därför blev jag väldigt glad när jag såg att Annika Norlin också ska stå på scenen på Novellfest. Hennes berättelser, både i musiken och i novellerna, har verkligen inspirerat mig. 

När jag googlade såg jag att du också har skrivit debattartiklar om yrkesfiskarna i lokaltidningen. Gör du någon skillnad på det skönlitterära skrivandet och »verkliga« texter om samma ämne? 

– Jag vill verkligen hålla mig till det skönlitterära. Märker jag att mina texter håller på att bli för argumenterande eller kunskapsförmedlande, så väjer jag. Men det är klart att jag samtidigt vill skildra en miljö och en livsstil som många inte känner till, och som är på väg att dö ut. För 50 år sedan var det omkring 80 yrkesfiskare kring Valje i Blekinge. Nu är det bara farfar som fortfarande sätter ryssjor varje dag, som arbete och livsstil. Och han är 90 år.  

– Farfar är en enorm källa till kunskap, han blir ofta kontaktad av forskare som till exempel vill veta hur gäddbeståndet förändrats. I Fiskedrängen ville jag väl förmedla det där väldigt lokala – kunskapen om hans kanske hundra vittjeställen och hur de har fått sina speciella namn över tid – och hur det hänger ihop med det väldigt stora, de globala förändringarna.

Tobias Regnell