Poolen

Klockan är strax efter lunch. Himlen blå. Havet stilla bortanför infinitypoolen. En doft av sololja ligger i luften. Han kväver en gäspning. Vinkar till sig servitören. Det känns i kroppen. Seglatser, golfrundor och långa restaurangbesök har avlöst varandra. Han kväver ytterligare en gäspning. Det är trots allt vad de betalar honom för. Han är deras golden boy. »Guldpennan«. Affären är i hamn. Signed and sealed som alltid. Mer flis på kontot och äntligen lite tid över för nöjen. Riktiga nöjen. Han ler. Äntligen har han bytt sin varma jävla Etonskjorta, slipsen och powerskorna mot badshorts och flippflopps. Som sagt; nu är det hans tur att ha kul.

En svag bris svalkar mot huden. Han signar notan och reser sig med sikte på baren. Poolområdet består av fem rektangulära pooler, sluttande, i olika avsatser. Som en stor trappa som så småningom möter havskanten. Högst upp, med utsikt över vattnet, ligger baren. Den är formad som ett ägg med sittplatser hela vägen runt. Hälften ovanför vatten och hälften en trappa ned i den första poolen. Han kan se den vita hotellbyggnadens spegelbild i det perfekt turkosa vattnet. Det finns inga sittplatser runt baren. Ett kort ögonblick överväger han om han ska gå upp på rummet och lägga sig en stund, men ångrar sig. Det är för bra jaktmarker här. Det kryllar av dem. Vackra kvinnor som förutom sina små, godisfärgade bikinis endast är klädda i Bvlgari, Cartier och Bohinc. Världsvana kvinnor vars kroppar formats med pilates och hathayoga. Varför är han så förvånad? Han har ju aldrig varit här förut. Vad faan har han inte varit här förut för? Inte en enda gång på hela veckan har han masat sig hit.

DJ:n spelar, 80-talspop. Han gungar med. Biter sig i läppen. Det här är för bra för att vara sant. Han är gjord för det här livet. Redan som liten visste han att han var gjord för det här livet. Han skulle bli någon. Göra något av sitt liv. Småstadslivet kändes alltid för trångt för honom. Det är detta han har jobbat så hårt för. Vackra omgivningar, vackra människor, det bästa av det bästa. Han möter flera gillande blickar på vägen fram till bardisken. Inget intressant. Han vet redan vad han vill ha. Han har sett henne vid frukosten. Mörkt hår, mörka ögon. Den där perfekta blandningen av exotiskt och familjärt. Vacker utan den där självsäkra attityden. Precis vad han behöver. Var kan hon vara? Han sveper med blicken över folkmassan. Inte här.

Han är törstig. Sugen på en öl. Väl framme vid baren beställer han en drink. Aperol och grapefruitsoda. Ett högt glas, orangefärgat innehåll, mycket is, lila parasoll med en tiger högst upp och röda sugrör ställs framför honom. Han får spara ölen till playan. Någon lägger en hand på hans axel.

»Jag tar en likadan som han«, säger hon på bruten engelska. ”Vad dricker du?”

Han vänder sig om. Blond, höga klackar, en tunn klänning med fransar. Kanske en kaftan? Hon är söt på ett jag slingar mitt hår en gång i månaden för att behålla min naturliga look-vis.

»Aperol och grapefruit soda«, svarar han och flyttar sig ett par centimeter närmare. Hon luktar Chanel no 5 blandat med cocos och minttuggummi. Hon duger som plan B. Man ska alltid ha en plan B. Han ler.

Ett par hotellgäster har skapat ett dansgolv framför DJ-båset. En äldre kvinna i stort, lockigt rött hår, stora örhängen och babyblå, för tight, blommig klänning dansar loss mitt i sällskapet. Stillösa människor borde inte få vistas i den här typen av miljö. De förstör utsikten. Hon ser ta mig fan ut som en Laura Ashleytapet on speed, hinner han tänka innan blondinen distraherar honom med ytterligare en fråga.

Drinken glider snabbt ner. En drink, två drinkar, tre. Han börjar slappna av. Tröttheten rinner ljudlöst av honom. Hon säger något, han hör inte vad, hon skrattar och han faller in i hennes skratt. Det låter behagligt, som rinnande vatten. Faan, han behöver gå på toaletten. Det är inte läge att bygga en björn just nu men det är lika bra att få det avklarat. Han har krattat manegen för kvällen om det skulle behövas. Han ursäktar sig och går mot hotellbyggnaden.

Då ser han henne. Mörkt hår, mörka ögon. Hon möter hans blick. Skålar mot honom i luften och går ned i poolen. Hon kan inte vara tydligare. Han överväger med sig själv. En drink till klarar han. Han får rasta ormen senare. Han beställer en ny drink, duckar för blondinens blick och går efter ned i vattnet. Vattnet sluter sig runt honom. Hon sitter vid baren. Hon känns bekant, det har hon gjort hela tiden. Inte på ett vi har möts på en nattklubb i New York-vis, snarare på ett vi brukade leka på samma lekplats när vi var små-sätt. När han kommer närmare ser han att hon har fasta, runda bröst. Något mindre än vad han skulle föredra men de är äkta och det är det viktiga. Hon har en glipa mellan framtänderna. Fylliga läppar. Han ryser till när han tänker på vad den kan komma att göra med honom senare under kvällen. Tur att han la två flaskor Don på kylning. Fan, han har semiribba och de har knappt börjat prata med varandra än. Han tvingar sig att tänka på syrran. Hennes stora, vita dallriga lår med bristningar. Hennes tre skrikiga ungar. Kvar i samma håla. Samma ruckel till hus. Samma grusväg. Lukten av hönshus och komocka. Vilket jävla liv hon lever. Men alla gör vi våra val. Hon har gjort sina och han sina. Man får stå för sina val. Syrran. Han ryser. Det funkar. Lugnet är återställt.

Han har rätt. De har setts förr. Hon kommer från Sverige, Tjörn. Sommarhus i samma område där han växte upp. Ett av husen på andra sidan stora vägen, nära havet. En av de stora villorna med snygga bilar utanför. De måste ha träffats på stranden.

»Min kusin bodde i ett av husen precis vid badet« säger han och tar ytterligare en klunk.

När hon frågar vilket undviker han frågan.

»Ett av de vita.« Alla hus är vita. Det vet han. Han skulle ha råd att köpa ett av husen. Han skulle ha råd att köpa hela jävla gatan om han ville. Men han vill inte. Vem vill bo där? I den hålan. Bland alla snäsiga Göteborgare? Han försöker formulera något fyndigt. Känner hur han sluddrar lite på talet. Han behöver chilla med drinkarna. Chilla rejält. Hon är trevlig. Snygg och trevlig. Han känner vinden från havet. Vinden i seglen. Blåsan gör sig påmind igen. Helvete! Det går knappt att hålla emot längre. Hon säger något men han kan inte koncentrera sig på vad hon säger. Det enda han kan tänka på är korsningen på Tjörn. Korsningen där den lilla smala stigen från gården där han växte upp mötte stora vägen. Så smal och igenväxt att den knappt syntes. Visste man inte att den var där fanns den inte. Det var så han kände sig. Osynlig. Han brukade cykla stigen fram över stora vägen för att ta sig till grusvägen som ledde bort mot badplatsen. Grusvägen som passerade framför de stora vita villorna. Kalasen, grillfesterna. De han aldrig var bjuden på. Han brukade stå där på vid korsningen och tänka att en dag skulle vägen ta honom därifrån.

Han måste pissa. Han funderar på att be om ursäkt för att gå och lätta på trycket men han vet att sådana här chanser och sådana här kvinnor är sällsynta. Kanske kan det vara en bra taktik? Kvinnor som hon gillar inte efterhängsna karlar. Han måste gå nu. Korsningen igen. En liten stig som knappt syns. Ingen skulle märka något. Det skulle försvinna. En liten å som smälter samman med havet. Han står ju trots allt i en pool. Vem skulle märka något? Han har druckit så mycket så det skulle säkert inte ens vara gult. Han bestämmer sig. Ingen kommer märka något. Sakta, sakta urinerar han i poolen. Lättnad. Han kan koncentrera sig igen. Men något är förändrat. Stämningen bruten. En snubbe med tredagars stubb och långt hår lägger armen om henne, som en jävla revirpinne.

Musiken tystnar! Alla i baren vänder sig. Stirrar på honom. Han kan höra sina egna andetag. Vad fan är det som händer? Mörkt hår, bruna ögon springer upp ur poolen. Hon ser på honom med ett konstigt ansiktsuttryck. Äckel, är det äckel han ser? Poolen töms på människor. Vad faan är det som händer? Det är som en epidemi, alla tar sig upp ur poolen. Han ser sig om. Det tar en stund innan han märker att poolens tidigare turkosa nyans har förvandlats till blodröd. Runt honom är det som mörkast och sedan sprider den sig längre och längre ut. Längst ut är det som en rosa kant som smälter samman med polen. Han börjar skjuta vattnet ifrån sig med det blir bara värre. Det är som om det röda klibbar sig fast vid honom. Runt poolen står människor och stirrar. Flera har tagit upp sina mobiler och tar bilder. Han döljer sitt ansikte med händerna. Det här är bisarrt. Just när han tror att det inte kan blir värre ser han hur Laura Ashley-tapeten tar upp mikrofonen i Dj-båset. En skarp röst hörs ur högtalarna.

»GET THE PISSER OUT OF MY POOL.«

Två välbyggda män tar tag i honom och lyfter upp honom ur poolen. Helvetes jävla skit. Fler mobiler. Mardrömmen tycks ta helt nya proportioner. Han ser det framför sig. #pisser #partypooper #dreampooldistructor #poolpisser #pisserinthepool #killmenowpleeeese. Han blundar och öppnar ögonen. Det här kan inte vara sant. Det här får inte vara sant. Det är sant! Det måste vara något jävla rekord. Från internationell musfälla till ökenråtta på under minuten. Vad fan hände? Hur är det ens möjligt?

När de burit ut honom till receptionen står hans väska redan packad. Notan indikerar att det är han som står för poolsaneringen. Man gör sina val. Faan! Man får stå för sina val.

Precis när han skall lämna byggnaden kommer blondinen fram till honom. Hon har bytt om. Det måste betyda att hon inte varit vid poolen. Hon har inte sett vad som har hänt.

»Ska du redan checka ut?« hon putar med underläppen.

Han ler och nickar.

»Ska du med?«

»Sure baby!«

Han tar hennes hand i sin och vinkar till sig en taxi. Plan B. Man skall alltid ha en plan B. Han ler.