Tävling / Nyheter

Hon skrev bästa novellen

Bibliotekarien Karin Skoog har hållit sitt skrivande hemligt men nu delar hon med sig av sina texter. I novellen Isflickan skildrar hon komplexa barndomskänslor med hjälp av magiska inslag.

Läs Karin Skoogs vinnande novellbidrag här!

 

De flesta skrev realistiskt och troligen självupplevt på temat »barndomsminnet«, men du skrev en fantastikberättelse. Hur blev den här novellen till?

– Själva barndomsminnet är det där stycket i texten där barnet gosar in sig hos föräldrarna och de tycker att det är äckligt. Det ville jag skriva om, när man går från att känna sig som världens charmigaste till att känna sig dålig. När de vuxnas blick på en ändras. Det blev som ett triangeldrama med en mamma, en pappa och ett barn på en ö. Och när barnet känner sig utanför hittar hon någon egen, som tycker mest om henne utanför den här treenigheten. Det blev Isflickan.

 – Jag tycker om att skriva ur ett barnperspektiv, och naturen blir också ofta viktig. Miljön i den här texten är hämtad från min mormors och morfars ö i Roslagen. Ön är såld men minnena lever kvar. Där kunde de här känslorna växa till sig, tänkte jag.

– Jag skrev berättelsen för ganska länge sedan. Jag har aldrig vetat vad jag ska göra av den och har aldrig vågat ändra någonting. Men när det här tävlingstemat var »barndomsminnet« tänkte jag: »Nu skickar jag iväg den här.«

Skriver du mest fantastik eller realistiskt?

 – Lite magiskt kan det bli, men jag har oftast inte ett så här tydligt magiskt inslag. Jag är lite kluven till att Isflickan får ta så mycket plats, men hon representerar väl barnets försök att bli självständigt. Det är lite som när barn lär sig krypa. De tycker att det är jättespännande, sedan blir de rädda för att de kommit för långt bort.

När började du skriva?

 – Jag började i tjugoårsåldern och nu är jag 47. Men jag har alltid varit ganska hemlig, jag har velat ha skrivandet lite för mig själv, som ett eget rum dit jag kan smita in och vara utan att någon väntar på ett resultat. Länge ville jag inte ha något som störde i det där rummet. Sedan fyllde jag 40 och då tänkte jag: »Vill man göra något i livet så är det dags nu.« I år har jag tänkt få saker ur händerna, det var därför jag skickade in till tävlingen. Nu håller jag på med en roman. Dessutom har jag och min son skrivit en kapitelbok som jag har skickat in till förlag.

Hur går ditt skrivliv att kombinera med jobbet som bibliotekarie?

 – Det har varit ganska skönt för mig, både när jag fick barn och när jag började jobba, att få lite mindre skrivtid. Då får jag också mindre skrivkramp. Jag gick en kurs för Monika Fagerholm som sa: »Man kommer långt på 20 minuter per dag.« För mig har det underlättat att skriva lite varje dag istället för mycket en gång i veckan. Då håller jag en bättre kontakt med texten.