Vinnartexten fångar en tolvårig flicka mitt i steget mellan barndomens trygghet och ungdomens äventyr. Författaren Anna Bratt är lika ovetande som huvudpersonen om vad som komma skall.
Läs Anna Bratts vinnande novellbidrag här!
Din inledning skildrar en tolvåring, på väg med sin mamma och sina syskon till en liten stuga på en ö där de ska tillbringa sommarlovet. Varför börjar din berättelse just där?
– Romanen jag vill skriva kommer att spänna över hela högstadietiden. Därför blev det logiskt att börja med sommarlovet efter sexan. Och så finns det ju en inbyggd start i detta hur de åker iväg, med förväntan och fantasier om hur resan och sommaren ska bli. Det kändes som en naturlig öppning.
Vi efterfrågade en start som väckte nyfikenhet och lässug. Vad ville du plantera med din text?
– Jag tänkte faktiskt inte mycket på det. Jag är mer intuitiv än strategisk när jag skriver, jag vet inte i förväg vad som ska hända.
Miljöerna – båtturen till ön med all packning som barnen får hjälpa till att bära, stugan, dasslängorna och klipporna – är sparsamt men precist beskrivna. Hur har du gjort?
– Även om texten inte är självbiografisk har jag hämtat inspiration från miljöer som är bekanta för mig, från min egen tonårsmiljö. Till exempel var mina föräldrar skilda, så jag vet hur det är att resa med en ensamstående förälder, att få hjälpa till att bära väskor och passa småsyskon. Jag har egentligen aldrig provat att skriva något som ligger längre ifrån mig själv än så. Det som kommer först är det jag själv har erfarenhet av och kan beskriva. Sedan har jag ett skarpt detaljminne, som förstås är användbart när man vill sätta en viss stämning eller hinta om vilken tid man befinner sig i.
Vet du vart berättelsen ska ta vägen?
– Jag befinner mig fortfarande i ett skede när jag skriver och samlar på mig en massa text som jag tänker kan vara användbar i framtiden. Jag skriver det som är roligt, det som kommer lätt. Jag har inget synopsis, inga post it-lappar, utan mer ett gäng löst sammansatta scener. Själva romanens upplägg får utkristallisera sig under resans gång.
Hur länge har du jobbat med det här bokprojektet?
– Jag har alltid varit en skrivande och läsande person, men det var egentligen när jag började en skrivarkurs på distans på Malmö folkhögskola i höstas som jag kom igång på allvar. Plötsligt är det någon som tvingar mig att lämna text varje vecka! På nyårsafton skrev jag på Facebook att jag skulle skriva en bok, det var ett sätt för mig att sätta lite press på mig själv.
– Målet är att skriva klart den här romanen, från en högstadietid i början av 1990-talet. De där tidiga tonåren är så intressanta, tycker jag, där finns en naturlig utveckling inbyggd och mycket handlar om att söka sin identitet och tillhörighet, att positionera sig och visa vem man är i förhållande till andra. Frigörelse och … ja, allt som kommer med det.
