Tävling / Nyheter

Han skrev bästa novellen

Över 550 läsare deltog i Skrivas stora novelltävling. Juryn var ense om att 33-årige Adis Lojos text Kuku Lele – en laddad skildring av tre barns farliga lek – var det vassaste bidraget.

Läs Adis Lojos vinnarnovell här.

 

När dök idén till din novell upp?

– Det var i juli. Jag hade just skickat mitt första manus någonsin till förlag och hade svårt att bli kvitt den historien, så jag försökte tänka ut annat jag ville skriva om. Det här kändes som en scen som skulle kunna vara intressant att jobba vidare med. Själva idén fick jag från temat »värme«. Jag tänkte att många nog skulle skriva om väder, liksom tolka »värme« på det sättet, men jag ville gestalta mänsklig värme, det var jag mer intresserad av. Och så ville jag skriva om barn, det kändes lätt på något sätt.

Din novell skildrar tre barn som leker en rätt otäck lek. Hur kom den berättelsen till dig?

– På sätt och vis kom inspirationen från min egen barndom. Jag växte upp i Foča, en stad i östra delen av Bosnien. Miljön, och själva knivleken, var detaljer jag mindes från min uppväxt. När jag skrev utgick jag egentligen från ett antal bilder jag hade: kniv-leken, fotbollsplanen och gården som fanns utanför huset. När jag började skriva hade jag ingen aning om var det skulle sluta. Men själva den grejen att barn går runt med kniv när de är sex, sju år … Det var ganska intressant, tyckte jag.

I din novell skildras den mänskliga värmen genom att en av pojkarna »räddas« av en kompis. Det är en ganska liten gest, som ändå betyder mycket.

– Ja, och just situationen pojken hamnar i har jag själv upplevt. Jag minns tydligt hur jag en kväll sprang hem och frågade mina föräldrar om jag var serb eller muslim, och de undrade förstås varifrån jag hade fått den frågan. Sedan bröt kriget ut, och jag lärde mig ganska snabbt vilken religion vi tillhörde.

Namn: Adis Lojo

Bor: Västerås

Familj: Sambo och två barn.

Gör: Undervisar i engelska och tyska på en högstadieskola.

Novelljuryn fastnade för just hur din text berättar om en tid, och en konflikt, genom ett enkelt samtal mellan tre pojkar. Hur arbetade du för att få fram det?

– Ja, det finns ett större tema där. Det handlar väl om hur de vuxna pratat, om hur deras samtal och konflikter har nått barnen, som sedan tagit dem med sig ut till gården. Men hur det skulle sluta visste jag inte förrän jag började skriva. Jag skrev hela novellen i ett svep under en kväll, det var som att berättelsen växte fram medan jag skrev. För mig är hela grejen med att skriva ganska ny. Jag har spelat i band och skrivit mycket låttexter, men nu har jag två små barn och det har det legat lite på is.Jag har hittat ett sätt att få utlopp för kreativiteten genom skrivandet istället.

Vad skriver du just nu?

– Jag jobbar med ett andra utkast av romanmanuset. Det var nyttigt att jag fick ett avbrott, för när jag nu skriver om det, kan jag se på det med nya ögon. Manuset blev refuserat men jag fick ett lektörsutlåtande från ett stort förlag. Det lektören skrev var rätt så positivt, och jag höll med om synpunkterna, så nu känns det kul att redigera.