»Jag slet mitt hår och ville kassera allt«

– Egentligen var det inget nytt. Att gå skrivarkursen och dela text med andra skrivande människor är en metod som jag utarbetat. Ända sedan jag skrev min första bok Stanna har jag pluggat skrivande, och skrivit med stor hjälp och stort stöd ifrån mina kurskamrater och skrivande vänner. Jag gillar att dela text, får syn på den bättre. En annan grej är att jag skriver i ung vuxengenren, och även om min redaktör och min förläggare är skickliga så är de inte unga vuxna, utan medelålders kvinnor. Därför är det fint att få läsning av människor som är i samma ålder som min målgrupp. På en skrivkurs finns det också en sån otrolig respekt för varandras jobb, för att få välgjord respons måste man ge välgjord respons. Det där är en ömsesidighet som man inte riktigt når med sitt förlag. Även om de bryr sig mycket har de en viss tidspress, och min bok är trots allt en av många böcker som de jobbar med parallellt.

Så hur gick det med manuset?

– Jag hade deadline från förlaget i början av januari, så när kursen var slut vid jul samlade jag ihop all textrespons jag hade fått och satte mig under en månad och jobbade klart manuset. Jag hade kommentarer både från mina kurskamrater och min texthandlare, och mina egna kommentarer, och kommenterar jag fått från min redaktör på mitt förlag, så det fanns mycket att fundera över. Det var några riktiga helvetesveckor, jag slet mitt hår och ville kassera allt och undrade varför i helvete jag överhuvudtaget håller på med skrivande.

Men du klarade det?