De förverkligar drömmen på distans

Läraren Hanna-Linnea Rengfors ställer sig framför elva studenter i ett klassrum som badar i disig vintersol.

– Jag vill att ni föreställer er det ögonblick då ni släpper ifrån er era texter och tar bort händerna från manuset. Kanske betyder det att ni lägger det på en brevlåda eller trycker på Send, eller så är det ett inre slut. Det här är avskedsbrevet till manuset. För vissa kanske det behöver rikta sig till huvudkaraktären, för några kanske det riktar sig till en tid eller ett språk som man måste säga farväl till. Det handlar om att släppa taget. Ni har fyra minuter på er.

Datorer fälls upp, tangenter börjar smattra – men de flesta skriver för hand. Några blickar ut rakt framför sig ett tag innan de greppar pennan. Tunga suckar släpps när tiden börjar rinna ut. Det är frivilligt att läsa upp, men en efter en börjar eleverna dela med sig av sina avsked:

– Lilla lilla Ö, vårt förhållande har varit av och på så himla länge nu. Jag vet inte hur du känner, men jag börjar tro att vi är färdiga med varann. Du är lite som en tröja som jag börjat växa ur, jag har tröttnat på både mönstret och kvaliteten. Och lukten. Tack för allt, men nu måste jag döda dig.