Bild: Warren Goldswain/Shutterstock

Varför springer författarna?

Enkelt, kravlöst och kan utövas närsomhelst. Är det därför så många författare hakar på löpartrenden? Eller ännu viktigare – för att en runda i joggingspåret sätter fart på kreativiteten?

Länge levde myten om författarens intellektuella leverne som en enda lång excess av rödvinspimplande och ett idogt knattrande på skrivmaskinstangenterna under tider på dygnet då alla vanliga dödliga låg och sov. Att då komma dragandes med tesen att framtidens författare även var en hälsomedveten löpare hade sannolikt inte varit särskilt fruktsamt.

På senare år har löpning dock blivit en het trend överlag, och detta märks inte minst bland landets författare.

– Det känns som att var och varannan av mina författarkollegor löptränar, det har blivit otroligt vanligt. Ta bara Martina Haag som är en väldigt duktig löpare, eller Mari Jungstedt för den delen.

Det säger Emma Hamberg, tecknare och författare till bland annat Mossvikenfruar, Baddaren och nu senast Rosengädda nästa!.

Hon hade precis skrivit klart kakboken Kärleksmums:101 söta favoriter tillsammans med kollegan Anette Rosvall när hon för några år sedan bestämde sig för att börja löpträna.

– Jag kunde knappt få på mig mina gamla kläder längre och insåg att jag var tvungen att komma igång med någon form av träning. Som författare är man van vid att få bestämma själv, både över sin tid och över vad man ska göra. Det är kanske lite barnsligt, men det var därför jag lockades till att börja springa istället för att träna gruppass på gym.

Annons

 

Emma Hamberg beskriver löpningen som att gå in i ett slags meditativt tillstånd vilket många gånger kan generera goda idéer.

– Det är lite som med simning, man kan egentligen inte göra så mycket annat än att tänka. Och då dyker det plötsligt upp en massa bra saker. Men jag måste skriva ner mina tankar så fort jag är klar, annars försvinner de – ungefär som när man vaknar klockan fyra på morgonen och tycker sig ha en fantastisk idé. Men när man sedan har gått upp så minns man inte vad det var.

Hon kallar sig själv för en ”lat jävel” – det kan räcka med att hon missar två inplanerade träningspass för att det sedan plötsligt ska gå flera månader innan hon snör på sig löparskorna igen. Har hon ett motionslopp att ta sikte på blir det lättare och genom åren har det blivit ett antal millopp.

– Jag behöver kniven mot strupen för att komma igång. Samtidigt känner jag ju hur mycket bättre jag mår av att springa – både rent fysiskt, och att det händer något med hjärnan och den kreativa processen.

Och att löpning är nyttigt för både kropp och knopp är inte bara något som de flesta som springer kan intyga. Det bekräftas även av forskningen.

– Det som händer när man löptränar eller utövar någon annan motion är att endorfiner frigörs i hjärnan. Detta är kroppens eget kombinerade morfin- och må-bra-hormon vilket gör att man känner sig pigg och avslappnad efteråt, säger Jenny Nyberg, hjärnforskare vid Göteborgs universitet.

Utöver de kortsiktiga fördelarna finns det även mer långtgående effekter av att röra på sig.

– Länge trodde man att antalet hjärnceller var statiskt från födseln. Ny forskning visar dock att den vuxna hjärnan bildar nya celler vid regelbunden motion, vilket bland annat beror på ökad syresättning i hjärnan när man rör på sig. Hjärnan blir på så vis friskare och orkar prestera mer tack vare motionen, säger Jenny Nyberg.

Annons

 

En som har känt av de positiva effekterna av löpträning och som använder den för att underlätta sin skrivarvardag, är Håkan Östlundh, författare till bland annat Laglöst land och Inkräktaren.

– Om jag sticker ut och springer tidigt på morgonen känner jag mig fokuserad och mentalt förberedd för dagens arbete när jag kommer tillbaka hem. Det är inte så att jag tänker ut formuleringar eller kommer på lösningar medan jag springer. Snarare hamnar jag i ett tillstånd som gör att jag kan släppa taget om distraherande tankar och helt koncentrera mig på min berättelse när jag sätter mig vid skrivbordet, berättar han.

Som 16-åring, på slutet av 1970-talet, läste Håkan Östlundh John Irvings genombrottsroman Garp och hans värld. Huvudpersonen, TS Garp, är författare och inleder varje dag med att springa åtta kilometer.

– Jag tror att jag fängslades av bilden av det liv som beskrevs: att helt få ägna sig åt att springa och skriva – det verkade helt enkelt som det optimala livet.

Själv började Håkan Östlundh springa långt innan han blev författare, redan vid tolv års ålder.

– Jag var aldrig särskilt intresserad av skolgympa eller sport, men min pappa var konditionsfreak och tog med mig ut i löparspåret.

I vuxen ålder trappade han upp löpningen ett snäpp, började springa längre rundor och mer regelbundet parallellt med att hans karriär som författare tog fart. Idag har han avverkat ett par maratonlopp och ett gäng halvmaror.

– Mentaliteten som krävs om man ska skriva en bok påminner mycket om den man behöver vid ett långt löplopp. Dels går det inte att bara lägga av mitt i utan man måste köra på tills man har kommit fram. Dels räcker det inte med att börja träna ett par veckor innan. Det kräver långsiktigt tänkande och mycket övning, säger Håkan Östlundh.

 

Ungefär så resonerar även den japanske kultförfattaren Haruki Murakami som med sin Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, nästan blev revolutionär inom författarkåren då han avslöjade sitt liv som både löpare och skrivande människa.

Enligt Murakami ligger författarens mentalitet inte långt från löparens – att lyckas i sin skrivprocess kräver en seghet och målmedvetenhet precis som för löparen inför ett långlopp.  Själv uppger Murakami att han springer sex mil varje vecka och sammanlagt har han sprungit minst tjugo maratonlopp. I boken beskriver han bland annat hur han trotsar den grekiska hettan och den våldsamma trafiken för att tillryggalägga den klassiska sträckan mellan Aten och Marathon.

– När jag var i Aten fick jag för mig att jag skulle besöka Marathon, berättar Håkan Östlundh. Men jag kom aldrig dit ens med buss. Jag stod på en eländig hållplats med skräp och döda katter längs vägen och medan jag väntade tänkte jag på Murakami.

Enkelt och tidseffektivt, det är ett par av anledningarna till att så många, inte minst författare, satsar på löpträning framför annan motion, tror Malin Ewerlöf Krepp, före detta elitfriidrottare som 2012 kom ut med boken Bli en bättre löpare tillsammans med Kenneth Gysing.

Enligt henne är löpningen ett sätt att få ihop sitt liv och slippa passa tider. Man kan dessutom göra det var och när som helst.

– Jag är helt övertygad om att löpningen kan trigga igång ens kreativa sidor, inte minst eftersom man rensar huvudet från andra saker som kan stoppa kreativiteten. Löpningen fungerar avstressande och ger dig perspektiv på saker och ting, säger hon.

Själv har Malin Ewerlöf visserligen inte haft något kreativt yrke, men hon berättar att hon under skoltiden brukade använda löpträningen till att memorera och träna på läxor.

– Istället för att bara sitta och tokplugga förhörde jag mig själv på grejer som jag hade läst in. Det gjorde att studierna hamnade på rätt ställe, jag samlade ihop allt i huvudet och blev mycket mer effektiv. Löpning är fantastisk terapi i många avseenden. Ofta kommer jag på de bästa lösningarna och idéerna när jag är ute och springer.

Så löpträningen kan fungera som en problemlösare?

– Verkligen, det har jag upplevt många gånger. Om jag är irriterad, arg eller ledsen inför ett löppass känner jag mig alltid glad när jag kommer tillbaka.