Älskade dagbok

När Skriva på fyra rader i ett nyhetsbrev frågade efter dagboks­skrivare svarade över 150 personer på ett dygn.

Vi fascinerades av alla olika funktioner som ett dagligt skrivande kan fylla. Här är klipp från några av svaren vi fick.

Vill du få ett eget dagboksutdrag publicerat på Tidningenskriva.se och kanske i tidningen? Mer info här.

Anna Hedelius

Min mamma gick bort i höstas. Efter sig lämnade hon de böcker där hon varje dag sedan 1951 (då hon var 17 år) fram till juni 2020 (då hon skulle fylla 86) sammanfattade sin dag. Det var som en ritual hon inte kunde vara utan: att sätta sig vid matbordet med den stora boken framför sig och skriva – ibland blev det kort, ibland mycket långt.

Jag ser fram emot att lära känna henne på nytt genom dessa dagboksanteckningar: tonåringen, den unga kvinnan, småbarnsmamman, yrkeskvinnan, den älskade mormodern.

Mamma är död men lever vidare genom böckerna. Och nu tar jag över – jag, som tidigare sporadiskt skrivit dagbok genom livet har nu gjort det till en daglig vana. Som en hyllning till mamma och för att skapa kontinuitet.

Eva Moberg

Annons

Ständigt utsvulten på ord får jag en liten lindring i dagboken, som startades för 40 år sedan. Där finns inga krav på kvalitet eller röd tråd, bara syrgas till den del av hjärnan som jag vill hålla vid liv. För att någon gång kunna skriva mer, skriva klart. Jag trivs med mitt liv, men bär alltid med mig en sorg över alla ofödda meningar.

Carola Mikaelsson

Jag har en fin anteckningsbok, inköpt för att höja värdet på en lägenhet som skulle säljas. Boken har flyttat med sedan dess och nu plötsligt fått ett innehåll. Den har blivit en skriva-varje-dag-bok.

Carina Meurlinger

Sedan några år skriver jag så kallade morgonsidor, ett påfund av Julia Cameron. Inte regelrätta dagboksanteckningar utan mer ett flödesskrivande. Ett slags ordmeditation. Tre sidor handskriven text som det näst första på morgonen, först kommer kaffet. 🙂

Maria Westlindh

Vid 25 års ålder gick jag tillbaka och läste alla mina dagböcker från början till slut, och det var den bästa självhjälpsterapi jag fått. Jag förstod en massa saker om mig själv som jag inte förstått förut, och kunde förlåta mig själv för saker jag ångrade.

Evelina Varas

Annons

Jag kan definitivt säga att dagboksskrivandet har förändrat hela mitt skrivande och min ingång till språket, eftersom det har tagit bort tröskeln för att komma in i skrivandet varje dag. Det är som konditionsträning; håller man på hela tiden så upprätthåller man och utvecklar förmågan.

Camilla Stenlund

Förr var dagboken en kompis att anförtro sig till, då jag växte upp i södra Lapplands fjälltrakter och det var långt till grannar. Man hade inte videosamtal eller sociala medier att hänga med sina vänner i. Nu har det blivit en förlängning av min pysselhobby, en kreativ friåkning med ord och bild, dagbok som i scrapbooking eller bujo eller brevskrivande.

Britta Sjöström

Jag har skrivit dagbok sedan jag var i tioårsåldern och gör det fortfarande 50 år senare. Ibland är det ögonblicksbilder av en situation som drabbat mig, ibland egenterapi, ibland tröst och någon enstaka gång rent raseri. Det finns ingen logik vad gäller utrymmet: när jag gifte mig och fick barn avhandlas det på några rader, medan en vardagshändelse kan få flera sidor.

Eva Gilbertsson

Jag är stolt över att jag skrivit dagbok för mina två barn under deras första tio år. Nu är de snart 19 och 21, och jag hoppas de kommer att inse vilken skatt de fått. Jag missade kanske en eller två dagar totalt.

Ann Beskow

Dagen innan ert mejl om dagboksskrivande kom skrev jag dessa rader:

Jag dokumenterar ständigt livet medan det pågår.
Som om det inte räcker att bara leva det,
som att min röst är för svag om jag inte formulerar mig,
förmedlar i efterhand.

1995, då jag fyllde 50 år, började jag skriva konsekvent. Det är inte många dagar under dessa 25 år som jag inte skrivit i min dagbok. Dagboken visar mig händelseförlopp och helheter som jag annars skulle missa. Här hittar jag också bränsle när jag skriver annat (har givit ut fyra böcker). 

Jag har inga planer på att bränna mina dagböcker innan jag dör. Tvärtom. Om det finns de som vill lära känna mig lite mer en gång när jag inte längre kan berätta, ja, då finns dagboken. Om jag kan hjälpa någon att bättre förstå sig själv genom andra, så bidrar jag gärna.

Petr Chadraba

I dagboken skriver jag ner en avsikt eller ett tema för reflektion på morgonen, och sedan kommer jag tillbaka till den under dagen. Till exempel »i dag försöker jag att inte ha sista ordet« eller »i dag släpper jag taget om att vara perfekt« Det är otroligt givande. Dagboken för jag elektroniskt, jag använder också hashtags för att snabbt hitta idéer eller anteckningar.

Teresa Thurell

Jag har skrivit dagbok i perioder i mitt liv sen jag var barn. 2011 påbörjade jag en ungdomsroman och fick en väldig fart i mitt skrivande. En dag alldeles i början sorterade jag på vinden och hittade plötsligt min första dagbok som jag skrev när jag var tio år och inte hade läst på många år. Jag öppnade boken och läste förvånat »Jag ska bli författare när jag blir stor. Men jag måste uppleva lite först.«

De raderna påminde mig i ett ögonblick om min innersta dröm och insikten över att jag som vuxen hade påbörjat romanen var svindlande. Genom åren har mina egna ord från min dagbok peppat mig när jag varit missmodig i skrivandet. 2018 kom boken ut: Stjärnsystrarnas hemlighet.

Då hade jag hunnit bli 45 år.

Peimaneh Mollazehi

Jag började skriva dagbok efter flytten till Sverige för 20 år sedan. Jag ville dokumentera min resa och mitt nya liv. Emellanåt blev det för tungt. Saknaden efter familjen och svårigheterna i det nya hemlandet var för tunga att skriva ner – de blev ett erkännande, allt detta hade verkligen hänt. Så jag slutade. Men alltid har jag börjat igen. Jag mår så mycket bättre när jag skriver ner vad jag känner och tänker.

Åsa Sjöberg

Sedan jag var tio år har jag skrivit dagbok i stort sett varje dag. Jag har en gammal gigantisk brudkista till brädden fylld med anteckningsböcker i olika kulörer.

Stina Lodén

Jag har läst högt ur mina tonårsdagböcker på humorklubben Skambyrån.

Sandra Berg

Jag gör en »art journal«, där jag blandar illustrationer och text. Jag skriver och målar/ritar, och klipper och klistrar från till exempel gamla Skriva-tidningar.

Eva Eiderbrant

Jag har skrivit dagbok sedan jag var tio, elva år, jag har (nästan) alla dagböckerna kvar. Nu är jag 55. I dem finns surr och lösa skruvar, genialiska idéer och galna infall om vartannat. Att skriva dem har under vissa tider varit rent livsnödvändigt.

Artikeln publicerades i Skriva #2 2021 (09 april 2021) och är skriven av .