En gång försvann John Ajvide Lindqvists son.

Det var en vinter­dag, pojken var fyra år. Familjen befann sig i Karlshamn på besök hos släktingar och när de vuxna gick in för att hämta kaffe, fick sonen bli kvar i trädgården mot löfte om att inte lämna tomten. Men när de kom tillbaka var han borta. De små fotspåren i snön ledde till ett skogsparti, John och de andra rusade efter, men bland träden tunnades snötäcket ut och spåren upphörde.

De började leta, ropa, och medan de irrade omkring i skogen drabbades John av en känsla: han har försvunnit. Inte sprungit iväg eller rövats bort, utan försvunnit på riktigt. Bara upplösts.