Hur har ditt skrivår 2025 varit?
– Det har varit bra men en aning splittrat. Jag har framför allt jobbat med att utveckla TV-manus, vilket var min huvudsyssla i många år. Men de senaste åren har jag mest skrivit böcker.
Vad var det besvärligaste med ditt skrivande 2025?
– Det är en mycket längre och omständligare process att skriva för TV än att skriva böcker. Att göra en TV-serie kostar mycket pengar, och varje kanal kan bara producera ett begränsat antal varje år. Väljer de en idé innebär det att de väljer bort flera andra.
– Men att göra en TV-serie är också en mer kollektiv process, och det är väldigt roligt. Man får jobba med så många kreativa människor. Drömmen är att kunna varva bokskrivandet med att skriva för TV framöver.
Vad har inspirerat dig?
– Ni lyser i mörkret av Liliana Colanzi. Hennes noveller pendlar mellan magisk realism, fantasy och skräck. Skrivna på ett väldigt koncentrerat och poetiskt språk. En av novellerna har jag läst säkert fem gånger för att försöka klura ut hur fan hon gör egentligen. Varför kan inte jag skriva så?
Författare som skriver böcker om författare har det gjorts åtskilliga omtagningar av de senaste åren. Vad gör din senaste spänningsroman, Låt vågorna göra resten, annorlunda än de andra?
– Om den är annorlunda än de andra vet jag inte, men min idé var att skapa en ganska vanlig och sympatisk karaktär, och sedan låta honom begå värre och värre handlingar. Jag ansträngde mig för att hela tiden hitta sätt att rättfärdiga det han gör. Det är en historia som andas mycket Patricia Highsmith. Jag försökte också få in två procent humor.
Du har annars alltså främst arbetat som manusförfattare. Har du noterat något extra genialt manus när du sett TV-serier och filmer på senare tid?
– Jag slutar aldrig imponeras av vad danskarna producerar. I år har jag sett två snygga och välskrivna thrillers på Netflix, Reservatet och Legenden. Adolescence var en käftsmäll man inte glömmer. Har också bingetittat på Andor och Koka björn – det bästa svenska jag sett i år – på Disney+.
Du har testat många olika genrer, men komedier och thrillers dominerar. Hur kommer det sig?
– Nja, jag håller nog inte helt med. Jag har inte skrivit renodlad komedi på ganska många år. Men det finns likheter mellan att skriva komedi och thriller tycker jag. Att bygga upp mot ett skratt eller mot en otäck vändning har något tekniskt över sig – saker och ting måste följa i en viss ordning, i ett visst tempo, för att maximera effekten. Man vill framkalla en konkret fysisk reaktion hos läsaren/tittaren.
I Skriva 3-2025 skrev du i en guide att det första deckarmanuset du började skriva på när du var tio år gammal, flera år senare såldes till Hollywoodproducenten J J Abrams och blev grunden till den mycket populära TV-serien Lost. Hur hamnade manuset ens i Hollywood?
– Gud, jag måste framstå som värsta mytomanen! Låt mig en gång för alla slå fast att det där var ett skämt! Likheten mellan deckarmanuset jag skrev och manuset till Lost är att det blev allt rörigare ju längre historien fortskred. Utöver det finns ingen koppling överhuvudtaget.
Vilka förväntningar har du inför 2026?
– Jag hoppas att någon av de TV-idéer jag jobbar med ska få grönt ljus så att vi kan förbereda inspelning. I bakgrunden kommer mitt synopsis till nästa bok stå och småputtra.
Ulf Kvensler skrev en guide om att använda TV-seriens verktyg för att skriva bok i Skriva 3-2025. Läs också hans råd om dramaturgi i denna guide av Johanna Wiman.
- Mer:
- Intervju
- Skrivåret 2025
Läs vidare
- Hanna Johansson: »Det liknar inte någonting jag skrivit förut«
- Augustin Erba: »Jag slänger 50 procent av allt jag skriver«
- Maria Maunsbach: »Jag kände mig som en fullblodsnarcissist«
- Nora Khalil: »Det kändes som att jag fick träffa karaktärerna i boken«
- Caroline och Leffe Grimwalker: »Åt helvete och samtidigt kul«