Maria Maunsbach: »Jag kände mig som en fullblodsnarcissist«

Hur har ditt skrivår 2025 varit?

– Det har präglats av att jag inte skrivit så mycket. I början av året höll jag på med slutredigeringen av En magisk man – och sedan har jag gått och tänkt. Jag är lagd på det viset att jag inte kan börja på något nytt, förrän det tidigare är ute och färdigt. Men under hösten har jag börjat på både en ny roman och en ny pjäs, vilket känns underbart. Jag har aldrig längtat så mycket efter att få skriva som jag gjort de senaste månaderna.

När vi skrev om dig i Skriva tog vi upp några reaktioner från din roman En magisk man, som »köttig« och »äcklig«. Har du någon favoritrecension som du tyckte var extra fyndig eller rolig? Och varför?     

– Jag tror ibland det är mer blottande att skriva kritik, än att skriva en roman. För mig är det därför mer intressant vad recensenterna berättar om sig själva genom sin kritik. Och den här vändan kändes det generellt som om recensionerna blev extra personliga.

Vilken är den roligaste reaktion du fått från en vanlig läsare?

– Många kvinnor minns med glädje sina gamla älskare, det tycker jag är väldigt mysigt.

En jättehärlig dag är din debut som dramatiker. Hur kommer det sig att du började skriva dramatik efter fyra romaner?

– Jag skrev En jättehärlig dag parallellt med En magisk man. Jag var med i ett projekt på Malmö Dockteater våren 2022 och skrev där en förstudie av En magisk man, i pjäsversion. Den som regisserade var Frida Röhl, som är konstnärlig ledare på Folkteatern i Göteborg, och efter det samarbetet fick jag en beställning därifrån. Dramatiken bara kom till mig, och det är jag väldigt tacksam för.

Vad är den största skillnaden mellan att skriva dramatik och skönlitteratur?

– När man skriver en roman är man som författare helt ensam och ens uppdrag är att bestämma exakt allt, ner till minsta kommatecken och frasering. Texten ska sträva efter total kontroll. I dramatiken råder det motsatta. Den dramatiska texten skall vara sådan att andras konstnärlighet kan utövas, och blomma ut, genom den. Med det sagt kan man inte jämföra de två skrivsätten.

– Det som varit underbart med att närma mig dramatiken är att jag haft möjlighet att lämna den hyperrealism jag sysslat med i mina romaner. Enligt mig ligger dramatiken någonstans mitt emellan prosa och lyrik. Jag har därför kunnat närma mig ett mer lyriskt språk och berättande.

Hur kändes det att se sin text bli förkroppsligad på scen?

– Jag både grät och skrattade under föreställningen, och kände mig på samma gång djupt lycklig och som en fullblodsnarcissist.

Både du och Augustnominerade Lina Wolff har skrivit handfast om skånskt bonnaland. Vilken av era uppväxtorter är egentligen bäst – Höör eller Hörby?

– Alltså, min mor och hela hennes släkt är från Hörby, så jag är egentligen rätt förtjust i båda ställena, men Höör är snäppet bättre för där finns både tåg och ett levande kulturliv.

Vad har du för förväntningar inför 2026?

– Jag ser mycket fram emot att få gå in i mina nya verk och låta världarna öppna upp sig för mig. Efter ett så offentligt år som 2025 ska det bli underbart att få syssla med mitt och njuta av känslan av att vad som helst kan hända.

2025 gavs En magisk man ut – Maria Maunsbachs mest omsnackade roman som öppnade dörrarna till de litterära finrummen. Under hösten porträtterades hon i Skriva av Alexandra Andersson.