»Jag fastnar för udda karaktärer«

I En enastående karriär får doktoranden Jonas sin avhandling underkänd och i Ta skada driver Marcus omkring på sina föräldrars gård utan att göra någon ­nytta. Varför skriver du om dessa knepiga och halvt misslyckade figurer?

– Jag ser mer att karaktärerna är uppskruvade versioner av vanliga personer och tycker inte att de är så konstiga, men jag förstår att andra tycker det. En tanke jag hade när jag skrev den senaste boken var att vi alla har blinda fläckar i vårt beteende, punkter där vi beter oss märkligt. Sen blir det ju dramaturgiskt tacksamt att skriva om karaktärer som är lite udda. Det skapar möjligheter att skriva roliga situationer. Till exempel när känslomässiga reaktioner hamnar på fel plats. Handledarna har ett möte med Jonas och försöker egentligen hjälpa honom efter det katastrofala seminariet och han blir arg för han tycker inte att de förstår honom. Ofta skriver jag någon scen där det blir tydligt för mig hur personerna är. Det är utifrån sådana textpartier som jag bygger upp romanen.

Publicerad 22 maj 2018 och uppdaterad 22 maj 2019. Artikeln är skriven av Louise Halvardsson.

• Mer:
• Intervju
• Karaktärer

Rekommenderas för dig

Fånga känslan och låt karaktärerna komma till liv

Du har handlingen klar för dig och vet vilka roller dina romangestalter ska spela. Men känner du dem? Här är metoden du ska använda!

Hitta ditt berättar­perspektiv – stor guide

Jag, hon eller han? Vilket berättarperspektiv passar just din historia?

Läs vidare

• Stilskolan: Korsa karaktärernas viljor
• John Ajvide Lindqvist om att träffa rätt
• Stilskolan: Ge karaktärerna det bästa du har
• Agri Ismaïl om att fångas av formen
• Andrev Walden: »En självutlämnande skribent är uttömlig«