Vad fick dig att längta till den tryckta textens värld?
– Filmmanus är en strikt disciplin. Man berättar vad folk säger och gör, alltid i presens. I en roman kan man lägga till vad folk känner och tänker. Det här är en spionroman men också en kärlekshistoria med en oväntad spion i fokus, någon vi kan känna igen oss i. Huvudpersonen Helena och alla hennes inre kval gestaltades bäst i en roman. Sedan hör det till saken att idén slog rot under pandemin. Jag visste ärligt talat inte när jag skulle få chans att göra film igen.
Hur gick du till väga?
– Jag började med post it-lappar, för att få ett hum om tidslinjen. Jag utgick från de tio dagar då ubåtsjakten i Hårsfjärden pågick; där finns en tydlig början, mitt och slut. Men jag hade ingen aning om i vilken genre boken skulle landa. Det är en spionroman renons på biljakter och skjutvapen.
