För ett par veckor sedan skrev jag ett fredagsbrev som besvarade läsarfrågan om vilka av våra egna texter Tobias och jag är mest nöjda med. »Men andras Skrivatexter«, undrade Tobias sedan, »vilka favoriter har du där?«
Ja, här är en lista. Vi kan kalla den »samlat skryt«, »sommarläsning« eller helt enkelt »sju saker i Skriva jag haft särskilt stor behållning av«:
- Förra chefredaktören Per Adolfssons porträtt på Åke Edwardson. Texten inleds med den bästa ingress som någonsin publicerats i Skriva: »Efter 24 böcker bestämde sig Åke Edwardson för att skriva en roman om allt. Det visade sig vara svårt.«
- Christoffer Carlssons text om att väcka läsarens känslor. Carlsson, de facto en av landets vassaste pennor, skriver om gestaltning på ett ödmjukt men framförallt avmystifierande sätt; han får mig att känna att gestaltning inte är någonting halvmagiskt man antingen kan eller inte kan, utan att det snarare än inbyggt gehör handlar om pannben (läs: redigering). Dessutom är det genomgående vi-tilltalet i texten så sympatiskt, som här i slutklämmen: »Kommer vi alltid att lyckas? Nej. Men vilka författare vore vi om vi inte försökte.«
- Sara Mac Keys bilder på Elin Cullhed. Att Cullhed lät sig fotograferas hemma i sängen med sin son liggande på ryggen, och på badhuset i Uppsala, vinterblek och frusen, beror på att Sara Mac Key inte bara är en begåvad fotograf utan också en människa som får andra att känna sig trygga. »Det kändes som att du hade skickat en jourhavande vän«, messade Elin Cullhed efter fotograferingen.
- Hanna Johanssons skildring av Björn Ranelid. Helt enkelt för att den är ofantligt rolig. Jag kostar på mig ett utdrag:
»– Det finns en trapets i själva ansatsen som gör att jag kan svinga mig upp i en rytm som är stor och oändlig på ett Einsteinsätt – ja, du hör att ingen pratar som jag i hela Sverige. Lägg märke till det!
Det plingar till i hustrun Margaretas telefon där vi sitter med varsin bit vetelängd och ett glas äppelmust i vardagsrummet. Konstnärsstuderande sonen August har fått en tavla såld till bankaktiebolaget Penser och Björn Ranelid stämmer upp i en uppsluppen trudelutt.
– Klassiskt måleri, precis som farfar. Titta på mitt hjärta – ser du inte hur det hoppar? Jag brukar inte prata om våra barn på det här sättet, men vi har spruckit fem gånger om av stolthet över dem. Som jag brukar säga: genetiken är världens mäktigaste furste. Röda rosor slår ut i barnens ögon, vi ska vattna och vårda dem som perenner i drivhus.
Nu gäller det att hänga med, tänker jag, och låter både pennan och Iphonens ljudinspelningsfunktion arbeta på högvarv.« - Elin Klemetz porträtt på Fredrik Backman. Bland annat för den lika enkla som enastående rubriken »Jag vill inte vara en maskin«.
- Alexandra Anderssons reportage om debutanten Nina Pascoal som hon träffade under en skrivretreat. Texten innehåller en hel del användbara och trösterika tankar för aspirerande författare.
- Den i Skriva lite undanskymda pärlan Stilskolan, där chefredaktör Tobias bjuder på sina specialverktyg och knep. Min favorit: den som handlar om vikten av att vikta för att skapa dynamik.
