Bakom ett hål i häcken strax före Kiviks musteri ska han hålla till. Författaren, vars munläder och sturska framtoning ömsom fascinerar, ömsom retar gallfeber på dem som kommer i hans väg.
Hustrun Margareta har lovat att skicka ut honom att postera vid vägen för att vi inte ska köra för långt – och efter några kilometrar av kringelikrokig bilkörning förbi knotiga äppelträd och lummig lövskog står han plötsligt där. I kavaj, nyklippt frisyr och bröstnäsduken tjusigt invikt i fickan. Nej, med Björn Ranelid som levande vägmärke skulle hålet i häcken inte gå att missa, ens med lite vilja.
– En gång hängde jag ut en tröja som riktmärke. Men jag råkade ta fotbollslandslagströjan från 1994 med alla de svenska spelarnas autografer på. Nästa dag var den borta. Det där borde jag nästan ha blivit polisanmäld för. Det fattar väl vem som helst att tröjan skulle försvinna.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Porträtt