Inte som andra äpplen

En litteraturens Zlatan. En självgod provokatör. En författare med ett unikt språkbruk. Björn Ranelid har många epitet – skapade både av sig själv och av andra. När han inte står i den massmediala skottlinjen befinner han sig allt som oftast vid ett litet Ikeaskrivbord med vidsträckt utsikt över hav och äppellundar på Österlen.

Bakom ett hål i häcken strax före Kiviks musteri ska han hålla till. Författaren, vars munläder och sturska framtoning ömsom fascinerar, ömsom retar gallfeber på dem som kommer i hans väg.

Hustrun Margareta har lovat att skicka ut honom att postera vid vägen för att vi inte ska köra för långt – och efter några kilometrar av kringelikrokig bilkörning förbi knotiga äppelträd och lummig lövskog står han plötsligt där. I kavaj, nyklippt frisyr och bröstnäsduken tjusigt invikt i fickan. Nej, med Björn Ranelid som levande vägmärke skulle hålet i häcken inte gå att missa, ens med lite vilja.

– En gång hängde jag ut en tröja som riktmärke. Men jag råkade ta fotbollslandslagströjan från 1994 med alla de svenska spelarnas autografer på. Nästa dag var den borta. Det där borde jag nästan ha blivit polisanmäld för. Det fattar väl vem som helst att tröjan skulle försvinna.

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #5 2013 (20 augusti 2013) och är skriven av .