Jag är inte så bra som jag önskar på att tjuvlyssna, men jag tänker ofta – särskilt i semestertider – på vad folk skulle höra om de tjuvlyssnade på mig.
Mitt kurerade Instagramflöde och mina eftertänksamt formulerade Fredagsbrev står sig slätt mot de hot, väsningar och regelrätta vrål som kan höras när det kör ihop sig för en familj på fem personer som ska fira sommarlov. Fasaden som vi alla strävar efter att upprätthålla krackelerar: när Google Maps väljer ofarbara grusvägar i Småland, när hyrbilen skrapas mot en stenmur i en bergsby på Teneriffa och någon (inte jag, utan den som kör) har propsat på att försäkringar »bara är för dåliga bilförare«, eller när ett barn får för sig att den enda rimliga beställningen i glassbaren är åtta kulor med strössel och vispgrädde.
I de lägena finns mycket dramatik och laddning för en tjuvlyssnare att hämta.
Att i hemlighet lyssna på andra människors samtal är ett beprövat knep för den som vill skriva bättre dialog. En författare ska egentligen alltid tjuvlyssna, men sommaren är en särskilt bra tid. Man har själv mer luft i både livet och huvudet, fler tomma stunder att dröja sig kvar i, och människor runt omkring har ofta klivit ur sina vardagsbubblor för att leva lite extra. Människor tillbringar också extra mycket tid tillsammans under sommaren. Relationerna förändras, och blir mer intensiva.
Sextioplussarna som är vana vid en lugn vardagslunk ser barn och barnbarn välla in över trösklarna.
Vuxna syskon eller kompisgäng, som vanligtvis träffas i barer och på restauranger, ska plötsligt samsas i fritidshus med små kök och för få toaletter.
Föräldrar som till vardags pusslar ihop livet med förskolor, skolor, fritids och andra aktiviteter, ska ratta ungarna själva i tio veckor.
Och barn som brukar hänga med jämnåriga kompisar får istället leka med syskon och kusiner i helt andra åldrar.
Det kan bli skavigt och ansträngt, eller roligt och dynamiskt, i replikskiftena.
När du tjuvlyssnar aktivt ska du inte fokusera på vad som sägs, utan hur. Öva dig på att uppfatta de subtila signaler som göms i människors repliker och tystnader, ordval och uttryck, undertoner och blickar. Hur vi pratar med varandra avslöjar förbluffande mycket. Att tjuvlyssna på två killar i 20-årsåldern på väg till stranden är en snabbstudie i mänskliga hierarkier – det tar inte många repliker innan du vet vem som är den mest självsäkre av dem, och vem som ser upp till vem. Att snegla på en pappa som går mot en svidande förlust mot svärmor i minigolf kan ge precis rätt stoff för att gestalta en brinnande 40-årskris. Och att iaktta ett stressat par som ska lägga till med en segelbåt i en gästhamn ger fantastiska möjligheter att snappa upp diskrepansen mellan det som sägs (»jaha, då gör vi väl så«) och det som tänks (»hur kan jag ha gift mig med någon som är så jävla dum«).
Utöver allt detta – notera gärna hur ostrukturerat och osammanhängande det mänskliga samtalet faktiskt är, så undviker du att skriva blixtlåsdialoger. För riktiga människor pratar inte i välordnade varannan-replik-samtal: de avbryter varandra, låter medvetet bli att svara, talar i halva meningar, missförstår varandra och säger inte alltid vad de faktiskt tycker, utan ofta det som låter bra.
Så utrusta dig med en tidning, ett par solglasögon och ett anteckningsblock i sommar – men ge akt på vad du själv säger om du ser en intensivt lyssnande typ på en parkbänk eller i en hotellobby.
Det kan vara en författare i arbete.
3 lästips:
- I vårt stora porträtt på Majgull Axelsson berättar författaren hur hon växte upp i ett hem fyllt av gräl och konflikter, och hur det påverkat henne som människa och författare: »Jag blev vaksam. Försiktig. Jag utvecklade väldigt långa tentakler, en stor känslighet. Jag tror att jag fick den egenskapen ganska tidigt. Jag iakttar människor omkring mig noggrant, fortfarande. Och tjuvlyssnar mycket. Att sitta på bussen och höra två män som samtalar är otroligt intressant. Du hör precis hur de bygger hierarkier och befäster sina positioner, vem som är alfa och vem som är beta. Det märks direkt!«
- I ett utdrag från boken Kreativt skrivande visar skrivpedagogen Therése Granwald hur olika vi pratar beroende på vilka vi är och vilken bakgrund vi har – och förklarar hur du kan använda kunskapen när du skriver dialog.
- I en guide om att låta dialogen driva berättelsen lär chefredaktör Tobias Regnell dig att skriva dialog som skapar variation, autenticitet och framåtrörelse.