Nu finns över 500 bidrag till tävlingen »Min bästa novell« publicerade här. Sprid din egen novell – och läs någon annans. (Alla bidragen är upplåsta.)
Skrivas tävlingar har olika juryer från tävling till tävling, för att bidragen ska möta olika tycke, smak och kompetens. Just »alla bidrag publiceras-tävlingarna« (här är förra årets) tar vi på redaktionen hand om själva.
På det viset får vi en ögonblicksbild av vad ni skriver där ute, och hur ni skriver.
Det är så spännande!
Efter romanstartstävlingen förra året konstaterade vi framför allt att nästan inga texter utspelade sig i nutid: det var Göteborgs 1970-tal, brittisk andra världskrigs-miljö, vikingatiden, Stockholms skärgård på 1990-talet, förhistorisk fantasy …
Vi blev så inspirerade att vi satte ihop ett Skrivanummer med temat »Fånga en tid« några månader senare.
Den här gången dominerade en annan trend.
Majoriteten av novellerna är väldigt mörka.
För att inte säga kolsvarta.
Ni har skrivit science fiction-doftande texter om serviceinriktade självmordskliniker, inkommande meteoriter och stenhårda klassamhällen där Eliten härskar över Undermänniskorna.
Ni har skrivit om människor som på olika sätt faller igenom. Rik blir fattig, frisk blir sjuk utan att få vård, oskyldiga anklagas och döms.
Och i den lilla världen: Otrohet. Äktenskapliga sår som lever kvar genom decennier. Kvinnor som ger och gör, men inte får något tillbaka – eller blir kontrollerade och misshandlade. Tonårsbarn som skär sig och har ätstörningar, och döljer det för sina närmaste.
Mår vi så här dåligt 2025?
Ja, vi gör väl det. Många av oss. Om vi sätter oss ner, tänker efter och skriver om det som huvudet är fullt av.
Å andra sidan: lidande har alltid skapat större litteratur än en solig dag på stranden.
Juryn vill också ge lite stilistisk respons. Både sött och salt. Och naturligtvis från ett helikopterperspektiv, som inte säger något om de enskilda novellerna.
- Novellerna är mer språkligt välskrivna och rättstavade än det genomsnittliga tävlingsbidraget för fem år sedan. Har skrivutbildningarna gett effekt? Har ordbehandlingsprogrammens rättstavnings- och grammatikfunktioner blivit vassare? Vi vill nog tro att det handlar om att allt fler gör en extra genomläsning innan bidraget skickas in.
- Miljöer och skeenden är fint skildrade men formuleringarna är ofta lite för allmänna, i värsta fall klyschiga. Beskrivningarna får inte riktigt fäste i sin berättelse och sina karaktärer. »Brasan sprakar muntert«, kan det stå. Jo, men hur sprakar just den här brasan för just din huvudkaraktär? Sprakar den extra mycket för att huvudkaraktären eldar med gran i stället för björk? Är din karaktär rädd för att glöd ska sprätta ut ur den öppna spisen när hen går och lägger sig, eller har hen somnat ifrån brasan efter fem burköl i soffan? Landar gnistan i så fall på ett parkettgolv eller på en ryamatta? (Och är »gnista« det bästa ordet, är inte »glödloppa« liksom mer aktivt och mer … ondsint? Heter det ens »glödloppa«? Nej, »eldloppa« är ordet, enligt SAOB.)
- Mycket skrivs två gånger eller blir övertydligt. Dörrar smälls igen hårt, någon fräser surt till sin partner. Sven Olov Karlsson skriver i en novellguide: »Strykande är väsentligt om texten ska nå sin fulla potential. Genom att lyfta bort meningar eller ord, eller byta långa eller överanvända ord mot kortare och mer precisa, frilägger du berättelsen. Se det som att du tvättar rent ett igengrott fönster. Du ger dig själv en bättre utsikt över din text – och utrymme för nya detaljer som du upptäcker att du vill ha med i texten.«
- De bästa bidragen har en tydlig handling i en avgränsad miljö. De ger ett litet titthål in till en människa och hennes värld. Författaren försöker inte famna för mycket, och inte analysera det som redan gestaltats.
Summa summarum: det är otroligt roligt, och imponerande, att ni är över 500 författare som bestämt er för att skriva en novell och sedan kommit på en idé, klätt idén i ord och tagit er i mål. Och vågat visa upp resultatet för omvärlden.
Ni är vinnare allihop!
Och vi har blivit glada i läsfåtöljen. Trots texternas svärta.
De sex noveller som vi tyckte allra mest om presenteras när nya numret kommer ut: måndag den 31 mars.
Och: just nu har vi tre nya stora skrivutmaningar igång.
Veckans …
… nya reportage på Skrivas sajt
Monika Fagerholm är Nordens mest eftertraktade skrivlärare, och har förlöst massvis av etablerade och nybakade författare. Christian Daun åkte till Finland och pratade om kaos, kreativitet och faran med att vara för duktig. Läs här.
… firare
Just Monika Fagerholm gästar SVT:s Babel till helgen. Programmet fyller 20 år och firar med ett extralångt jubileumsavsnitt. Fagerholm är på plats eftersom hon var den allra första gästen 2005, då aktuell med sedermera Augustprisade Den amerikanska flickan.
För övrigt rapporterar DN i en Jessika Gedin-intervju att programledaren burit 304 polotröjor genom åren. 304 olika alltså!? Eller har hon burit polotröja 304 gånger?
Ibland börjar jag fundera på fel saker när jag läser artiklar.
… firare 2
Ali Alonzo var ett år gammal när Babels premiärprogram sändes. I går kväll fick han Borås Tidnings Debutantpris.
… dagboksprojekt
Nordiska museet söker dagboksnoteringar till två olika »minnesinsamlingar«. Den första, »Hur var din dag?«, startar i april och ska »hjälpa framtida generationer att förstå vår tid«.
Men redan nu kan du ansöka om att bli en av fem »ambassadörer« som ska skriva löpande dagbok under ett år. Sista anmälningsdag är den 30 mars (över 2 000 personer har redan anmält intresse).
Det är alltså den alldeles vanliga vardagen som ska dokumenteras. Till Dagens Nyheter säger projektledaren Jörgen Löwenfeldt: »Man minns spektakulära händelser starkare, men är det rättvisande mot hur vi tänker på vardagen? Vi minns sällan när vi satt på bussen till jobbet år 2012.«
… weekendtips
På Bohusläns bokmässa i Stenungsund kan du lyssna till bland andra Niclas Franklin och Hedvig Söderlund. Och så föreläser jag under rubriken »Sätt fart på ditt bokprojekt«. Gratis inträde. På lördag om en vecka, den 29 mars.
… norrsken
Ägnade mitt förra fredagsbrev åt författarna från norr, och en avvecklad kulturredaktör.
I kölvattnet på förra helgens Littfest i Umeå skriver Svensk Bokhandel nu om samma ämne, med fokus på spänningsromanerna. »Norrbotten är en exceptionell plats om man ska ha ihjäl folk«, kommenterar Tina N Martin sina böcker som »skildrar brutala mord under midnattssol och religiösa sekter som verkar i totalt mörker«.
Deckarspecialisten och litteraturdocenten Katarina Gregersdotter menar att miljön är mer integrerad i berättelserna från norr (jämför punkt 2 i novellsynpunkterna här ovanför). Gregersdotter säger: »Skogen, älven och fjället beskrivs som att de påverkar karaktärerna i romanerna mer än vad staden gör, särskilt i litteraturen från norra Norrland.«
… lyxläsning
Men det skrivs förstås bra böcker om Halland också.
»Den svenska deckargenrens Rolls-Royce«, recenserar Aftonbladets Jerry Määtä, med en avdammad superlativ som jag inte sett sedan sportjournalisterna skrev om »rökare i krysset«. Författaren som åsyftas är Christoffer Carlsson och boken är Carlssons fjärde i Hallands-sviten, nya En liten droppe blod.
Jag har bara hunnit ge boken 15 minuter men ska fortsätta så snart tid ges, lockad såväl av de första sidorna som av Määttäs omdömen. »Språket är rappt, effektivt, målande, suggestivt och poetiskt om vartannat«, skriver han bland annat, och kompletterar med en mening som frestar en Skriva-redaktör: »Ett bärande tema i En liten droppe blod är författarskap och hur långt vissa är beredda att gå för att skriva och bli utgivna.«
Christoffer Carlsson har också skrivit två utmärkta Skrivaguider. Om gestaltning och om att redigera fram sin bästa text.
