»Jag fastnar för udda karaktärer«

I En enastående karriär får doktoranden Jonas sin avhandling underkänd och i Ta skada driver Marcus omkring på sina föräldrars gård utan att göra någon ­nytta. Varför skriver du om dessa knepiga och halvt misslyckade figurer?

– Jag ser mer att karaktärerna är uppskruvade versioner av vanliga personer och tycker inte att de är så konstiga, men jag förstår att andra tycker det. En tanke jag hade när jag skrev den senaste boken var att vi alla har blinda fläckar i vårt beteende, punkter där vi beter oss märkligt. Sen blir det ju dramaturgiskt tacksamt att skriva om karaktärer som är lite udda. Det skapar möjligheter att skriva roliga situationer. Till exempel när känslomässiga reaktioner hamnar på fel plats. Handledarna har ett möte med Jonas och försöker egentligen hjälpa honom efter det katastrofala seminariet och han blir arg för han tycker inte att de förstår honom. Ofta skriver jag någon scen där det blir tydligt för mig hur personerna är. Det är utifrån sådana textpartier som jag bygger upp romanen.

Finns det någon annan röd tråd mellan dina karaktärer?