Åsa Hellberg: »Det ska va’ gött att skriva – annars kan det kvitta«

Åsa Hellberg lägger händerna på grinden. Bakom rosenhäcken skymtar en vitmålad gammal trävilla. Formklippta buskar, en gång av ljusgrå gatsten. Hon pekar diskret.

– Här bodde mormor och morfar. Ja, och så jag då.

Vi står vid foten av Vetteberget i Fjällbacka. Hundra meter bort ligger den besynnerliga Kungsklyftan, en lång och smal spricka som klyver berget i två. Genom den red Mattisrövarna i Tage Danielssons filmatisering av Ronja Rövardotter. Och där lekte Åsa Hellberg som barn; hoppade mellan klippblock och aktade sig för nedfallande stenar. 

Hon gick bara dit när hennes morföräldrar tillät. De var stränga. Mormors strikta regler rådde. Tider passade man. Mellan klockan tolv och två vilade morföräldrarna middag, varje dag. Då var Åsa inte tillåten att leka inomhus.