I juni presenterade Skriva vinnarna i poesitävlingen vi anordnade i samarbete med Way out West. Idag startar festivalen, och vi passar på att intervjua vår förstapristagare Aleinix Andoman, som valt att skriva under pseudonym.
Hur kändes det att vinna?
– Kul, oväntat, uppmuntrande! Många tack!
Vad tänkte du när du skrev Cupidos klanglåda / Storm?
– Temat var »festival« och då var min första association »musik«. När det är hög volym ute kan man ibland känna musiken vibrera i bröstkorgen, som i en resonanslåda, och samtidigt har vi hjärtat som är som ett organiskt instrument med sin egen rytm där inne. Jag kände att jag ville uttrycka något med den bilden. Musik är ju också ett eget språk och en form av kommunikation som kan klä känslor på sätt som ord inte alltid förmår, och det ville jag också förmedla.
Som startpunkt lät jag diktjaget träffas av »blixten« som dröjer kvar som elektricitet i kroppen och återkommer på slutet som dundrande (som utav åska) toner/hjärtslag/»musik«. Föreställde mig att diktjaget närapå drunknar i en (känslo-)storm till sjöss och valde ord för att förmedla det. Det var flera delar att passa ihop så det blev som ett litet pussel.
Hur länge har du skrivit poesi? Har du blivit publicerad tidigare?
– Jag är inte publicerad tidigare. Läste poesi på riktigt för första gången på högstadiet men började skriva själv först i slutet av gymnasiet. Hade en svenskalärare som bland annat var duktig på att lära ut diktanalys och jag tror det bidrog mycket till intresset för ord och berättande. I början utgick jag ofta ifrån sånger och försökte skriva nya låttexter till etablerade melodier. Det övergick i dikter med förutbestämda rimflätor och metrar men idag tycker jag det är roligare att skriva på fri vers och ta hjälp av rim, allitteration och assonans där det behövs för att skapa flöde och markeringar.
Har du några särskilda poeter som förebilder?
– Jag tror inte jag har några förebilder i bemärkelsen att jag försöker efterlikna någon, däremot finns det massvis med gripande poesi. Jag fastnar oftare för enskilda dikter än för specifika poeter. Några favoriter är ’Tis a Fearful Thing av Yehuda HaLevi, Empire of Dreams av Charles Simic, The Kingfisher av Mary Oliver och Dikt mot lagen om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund av Göran Sonnevi. Älskar de flesta dikter av Wislawa Szymborska och Tomas Tranströmer, så nu motsäger jag kanske vad jag sa innan. Och: Aniara av Harry Martinson är ett mästerverk.
Vad händer med ditt skrivande framöver?
– Till vardags har jag ett jobb där det blir en del fackspråk så jag använder poesin (och prosan) för att mata hjärnan med nya perspektiv, både genom att läsa och skriva. Och som underhållning! Kommer fortsätta försöka bearbeta sånt som rör sig i tankarna och utveckla skrivandet.
Till sist: Vad ser du fram emot på Way out West?
– Det svider verkligen, men jag kommer inte att vara där. Jag hade inte räknat med att vinna, så dessvärre hade jag sedan länge planerat att resa utomlands under WoW. Har därför gett bort min vinst till två vänner. Men hade jag varit där är min topp-tre-lista: Patti Smith, Chelsea Manning och »Gräns« av Ali Abbas.
