Envar sin egen lyckas smed och kock

1.

Det var en gång – vi binder hop en krans
av mänskligt liv; en livfull individ
som ges en möjlighet, en ständig chans
att skaffa sig en roll i utmätt tid

En sägen, saga, epos, drama, dikt
kan skapas av varenda mänskas liv
Med händelser av vikt i många skikt
Så gör ett dokument, betänk och skriv!

Viss sanning anger art: dokumentär!
Ge karaktären liv i sal och prång!
Se till att dramats form och båge bär!

Med lust och rena glädjen utan tvång
ska vi i ord för er berätta här
om livets skeende och tidens gång

 

2.

Om livets skeende och tidens gång
Vi vet så litet men vi hoppas, tror
att ägget blir till puppa; vår kokong
där vi får vecklas ut till far och mor

Att efter stadier få krypa ut
som liten larv, i nästa stund en nymf
Att flyga fritt som fjäril utan klut
och slippa löje, skam och varje skymf

Vi lär oss mer och mer om varje fas
av livets långa lopp, dess elegans
Förstår alltmer om varje steg som tas

Vi klarar snart det mesta. Och med glans
vi kan beskriva livet med emfas:
berättelser om det som finns och fanns

 

3.

Berättelser om det som finns och fanns
Om vardagsliv, om arbete och slit
Om bal på slott, om livet som en dans
på rosor, och om skulder och profit

Om ensamhet, om kärlek i förbund
Om tvåsamhet, om kollektivets väl
Om regelverk för hållbart frisk och sund
Om mänsklig värme spridd i kropp och själ

Ja, själva livets villkor speglas i
berättat liv i timme, dag, säsong
Med växlingar från sorg till eufori

En mänskas färd, som ömsom bräcklig, strong
blir formad till en brokig elegi
Ett mänskligt liv, här samlat i ett fång

 

4.

Ett mänskligt liv, här samlat i ett fång
av händelser som skett och sker alltfort
Somt vill vi inte ta i ens med tång
de fel och misstag som vi själva gjort

Men annat lyfter vi helt stolt och glatt
Och visar upp för alla och envar
Det lockar fram förnöjda rop och skratt
Och lämnar många goda minnen kvar

De foton av små barn i lekfullt spring
Som sparas i familjens kartotek
Kan spegla gamla älskansvärda ting

Vi påminns om vår barndoms klätterek
och mötet med figuren Tingeling
I barnaår är livet skoj och lek

 

5.

I barnaår är livet skoj och lek
Och leken full av frodig fantasi
Där accepteras jude liksom grek
och dagen andas ständig energi

Vår barndoms somrar står i flor
Vi kommer ej ihåg en regnig dag
Och vinternatten var så kall och stor
Vår skridskois var aldrig tunn och svag

Vi minns den ljuva tid som barn vi haft
Där ingen ängsligt skapat sig revir
Vår minnesbild är kakkalas med saft

Men även om vår bild är fin och skir
Så kommer ganska snart hormoners kraft
I målbrottstid finns undran hur det blir

 

6.

I målbrottstid finns undran hur det blir
med allt och alla, särskilt »jag« och »mej«
och vilken roll får jag i kompislir?
Och vad är skapt för mig som »livets grej«?

Identifikation och förebild
nu lägger grund till närmsta årens växt
Tillbakadragen? Hetsig, ung och vild?
Beror nog helt på omgivningskontext

Ett spel om vem som har kontroll och makt
Att inte visa sig som svag och vek
I stället ständigt vara på sin vakt

Piggt rosig, fräsch, måhända lakansblek
Humöret skiftar i allt större takt
Vår ungdoms vår består av lust och smek

 

7.

Vår ungdoms vår består av lust och smek
med känslostorm som gör en blyg och brydd
och lockas in på närmsta apotek
För pinsamt inköp av diverse skydd

Förälskelser som kommer slag i slag
med första kärlekskyss så sockersöt
En prövotid med oro och behag
med träning av helt nya känslospröt

Nu lär vi känna snippa liksom snopp
och testar gräs och inte bara bier
Vi följer vad som händer i vår kropp

Så brusar det av livets elixir
Vi lär så småningom att sätta stopp
Som vuxna varelser vi bär visir

 

8.

Som vuxna varelser vi bär visir
Mot flödet av vårt myckna känslosvall
Och lär oss göra hopp och gir
Som räddar oss och hjälper i vårt kall

Med villa, Volvo, vovve, fru och barn
Behåller vi vår trygghet och vårt mod
Vi tvinnar säkert äktenskapets garn
Och vandrar genom livet glad och god

Vi lär oss alla blinda grund och skär
Vi kryssar genom vår artipelag
och lär oss leva såväl nu som här

Men livet följer troget ödets lag
Och oavsett vad livet oss beskär
så går vårt liv mot en platå en dag

 

9.

Så går vårt liv mot en platå en dag
Vi finner snart att vi har hört det förr
vid träffar uti glada vänners lag
Så sällan öppnas nytt, en okänd dörr

Vår Volvos värde varar ej som nyss
Och hundårs mening blir av dubbel art
Vår villa skadas av en åskknalls kyss
och äktenskaplig trohet blir apart

Det sägs att tiden läker alla sår
Och livet antar kanske viss jargong
där ingen verkligt frågar hur vi mår

Men känns det mestadels som tömd ballong
så tappas gnistan; åren bara går
Och ålderns höst tar sats med stora språng

 

10.

Och ålderns höst tar sats med stora språng
Organen visar upp en gradvis svikt
och skogens sal blir ersatt av balkong
Bevarad hälsa blir alltmer av vikt

Ens ungdoms dans och lek på blomsteräng
förvänds till svartvit bild på minnets vind
och övergår till vistelse i säng
med risk för orkestapp och bleknad kind

Vi tvingas medge att vi bränt vårt krut
Vi minskat mycket av vårt matintag
och inser att vi närmar oss vårt slut

Snart nödgas vi att sitta upp med stag
och inget känns bekant från tid förut
Den sista stunden väcker obehag

 

11.

Den sista stunden väcker obehag
Vad ska nu ske med skal och innehåll?
Tas allt förnuft vi haft nu i beslag?
Vad spelar all vår kunskap nu för roll?

Vad har vi skapat som blir kvar för gott?
Får vi respekt för allt vi gjort och gett?
Blev det en nit som drogs som livets lott?
Är vi tillfreds med det som blev vårt sätt?

Blir livets facit gott? En tragedi?
Gör sista sucken ont? Blir kistan trång?
Blir känslan skräckfylld? Eller apati?

Hålls livets låga onödigt igång?
Måhända läge för eutanasi?
Till slut vi stämmer upp vår svanesång

 

12.

Till slut vi stämmer upp vår svanesång
Och lägger oss helt lugnt mot marken ned
Vi sänker flaggan nu till halvan stång
Och lämnar över allt till nästa led

Vi har summerat årens hit och dit
Och puttat på och följt med livets skjuts
Behållt vår ära och vår vardags nit
Och trott oss landa på vårt saldos plus

När vi nu slutar denna vandrings stig
och ordnar gamla minnen på en rad
förtränger vi vår bild av bråk och krig

Ska glada miner spegla vår charad?
Är sanning inte viktig som intrig?
Är livets mening att bli nöjd och glad?

 

13.

Är livets mening att bli nöjd och glad?
Gå fri från elände och skuld och skam?
Att visa upp all framgång på parad?
Att borsta bort all smuts, allt gammalt damm?

Var gärning som kan anses fel och ful
vi döljer gärna bakom glömskans mask
den påföljd som är orsak till vårt strul
Vi skyller på nån annan – nåt patrask

Så kan vi skapa bilden: hel och ren
vi vandrat fram som ständigt glad garcon
där vänlig, trevlig, var vår främsta gren

Men om vårt liv ska ses som pigg chanson
Vad finns för mening med det hela sen?
Så låt oss börja om – Det var en gång …

 

14.

Så låt oss börja om – Det var en gång …
Låt händelser av vikt få komma in
Beskriv obscena kast och känslosprång
Och visa sanningen med öppet sinn

Håll ej tillbaka skumt och lågt och flackt
Ty sånt är sant och tungt och mänskligt ok
Och dölj ej känslor såsom svek, förakt
Var sant förnuftig, vettig, rimligt klok

Så släpp nu fram ditt bokslut, sammanfalt
Låt upp din röst, en ärlig åldersmans
Och visa fram båd smolt och riklig halt

Och skapa därmed jämvikt och balans
i livets gång, av sötma och av salt
Det var en gång – vi binder hop en krans

 

15.

Det var en gång – vi binder hop en krans
Om livets skeende och tidens gång
Berättelser om det som finns och fanns
Ett mänskligt liv här samlat i ett fång

I barnaår är livet skoj och lek
I målbrottstid finns undran hur det blir
Vår ungdoms vår består av lust och smek
Som vuxna varelser vi bär visir

Så går vårt liv mot en platå en dag
Och ålderns höst tar sats med stora språng
Den sista stunden väcker obehag

Till slut vi stämmer upp vår svanesång
Är livets mening att bli nöjd och glad?
Så låt oss börja om – Det var en gång …